I månadsskiftet maj-juni 2008 inventerades dyngbaggar på 40 lokaler på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län. Det viktigaste syftet med inventeringen var att ta reda på hur utbredd streckdyngbaggen Aphodius merdarius är i Örebro län. Ett annat syfte var att få bättre kännedom över vilka arter av dyngbaggar som förekommer i länet. Streckdyngbaggen är klassad som starkt hotad (EN) enligt den nationella rödlistan (Gärdenfors 2005). Arten ingår i åtgärdsprogrammet för dynglevande skalbaggar (Ljungberg 2007). Streckdyngbaggen är en art som är ganska starkt knuten till hästspillning, helst i torra, varma betesmarker. Efter 1950 har arten gått mycket snabbt tillbaka i Sverige och ansågs försvunnen från fastlandet. I slutet av 1990-talet och på 2000-talet har arten återfunnits på flera platser i södra Sverige, bl.a. på ca 20 lokaler i Stockholms län vid en inventering utförd av Calluna AB år 2007 (Andersson 2007). Vid denna inventering i Örebro län hittades streckdyngbaggen i sju av de 40 inventerade betesmarkerna. I något fall var dessutom streckdyngbaggen en av de dominerande arterna. Arten hittades främst i helt triviala kulturbeten utan några andra naturvärden. Alla fynden gjordes i den södra delen av länet och bara i hästspillning. Den främsta anledningen till att streckdyngbaggen minskade så snabbt efter 1950 var förändringar inom jordbruket, främst att hästen på allvar ersattes av traktorer. Skälet till att streckdyngbaggen åter igen verkar ha blivit vanligare beror på att hästar återigen blivit vanligare, t.ex. runt Stockholm där streckdyngbaggen verkar förekomma i ganska många hästbetesmarker. Förutom de sju nya lokalerna för streckdyngbagge var det intressantaste fyndet ett par exemplar av rakhorndyvel Onthophagus nuchicornis i Nydalen, Askersunds kommun. Denna art var inte funnen i Närke sedan 1930-talet. Nydalen var också inventeringens artrikaste lokal med tolv arter dynglevande skalbaggar.