Utarmning av landskap, biotoper, flora och fauna var en av 1980-talets stora miljöfrågor. Den naturliga slåtter- och betesmarken utgör idag en hotad naturresurs. En del av dessa marker finns uppmärksammade i naturvårdsinventeringar av olika slag. Några systematiska inventeringar har emallertid inte gjorts. Naturvårdsverket startade därför 1985 projektet "Ängs- och hagmarker". Två år senare påbörjades den riksomfattande unventeringen med handboken "Inventering av ängs- och hagmarker" som underlag. Totalt har 2327 ha naturlig fodermark fördelade på 456 objekt beskrivits. Av den totala arealen naturlig fodermark är 2 % slåttermark (53,6 ha) och 98 % betesmark (ca 2273 ha). Av slåttermarkens olika naturtyper är träd- och buskbärande äng det vanligaste. Den största andelen fodermark har Örebro kommun, som också till ytan är den största kommunen (skrivet innan Lekeberg blev egen kommun). Karlskoga kommun har minst areal naturlig fodermark kvar. Inventeringen presenteras i två rapporter, en för länets södra del och en för länets norra del.