I brittiska studier har rapporterats att ljunghedar är värdefulla för den lägre faunan (jordlöpare och spindlar studerades). För att klargöra om detta gäller även svenska ljunghedar studerades juni-augusti 1993 särskilt jordlöpare på fyra ljunghedar i Halland (Figur 1), två större hedar (Mästocka och Sandsjöbacka) och två mindre (Bållaltsbygget och Hållsundsudde). På de större hedarna studerades ljungytor och nyligen brända ytor; på de mindre fanns endast (äldre) ljung. På varje hed samlades djur in med hjälp av totalt 20 fallfällor, fördelade på två ytor á 100x100 m. Totalt påträffades 62 arter av jordlöpare, vilket motsvarar cirka 18% av de svenska arterna. Liksom i Storbritannien är ljunghedarna i Sverige uppenbarligen viktiga för denna skalbaggsfamilj. De båda större hedarna var artrikare än de två mindre, delvis beroende på ytan, men även på förekomst av bränning och bete (ytor av äldre ljung bör dock få finnas kvar). Mästocka framstår som särskilt värdefull, men på Sandsjöbacka påträffades bland annat en sällsynt, rödlistad art. En beräkning av likhet i artsammansättning (Sørensens index) på hedarna visar att de på olika sätt kompletterar varandra vad gäller jordlöparfaunan. Rapporten avslutas med förslag och synpunkter på miljöövervakning av ljunghedar. Jordlöpare kan vara en lämplig grupp för övervakning, eftersom gruppen (1) hyser många olika arter, (2) är relativt väl känd ekologiskt, och (3) är en värdefull faunakomponent på ljunghedar. Övervakningen bör baseras på lokaler (ca 10-15) som statistiska enheter, även om Mästocka är värd särskild uppföljning.