Nyckelbiotopsinventeringen inleddes i Hallands län 1992. Genom inventeringen har kunskaperna om sällsynta och hotade arter i skogen, värdefulla skogsbiotoper och skogsbrukets inverkan på den biologiska mångfalden i länet ökat väsentligt. Nyckelbiotopsinventeringen har resulterat i en delvis ny syn när det gäller vilka slags skogar som innehåller de största biologiska värdena i våra trakter samt hur man identifierar dessa skogar. Inte minst metoden att med hjälp av vissa s.k. signalarter har inneburit ett stort steg framåt när det gäller att identifiera värdefulla skogar i Sverige.Under det senaste året har Länsstyrelsen inlett arbetet med att bygga upp en databank över rödlistade arter i länet. I den regionala artdatabanken samlas även uppgifter om ett antal arter av regionalt intresse.Länsstyrelsen fick under 1993 uppdrag av Naturvårdsverket att utveckla en metod för att med indikatorarter (epifytiska mossor och lavar) övervaka den biologiska mångfalden i skogliga nyckelbiotoper. Metoden har anpassats för regional miljöövervakning av lövskog i södra Sverige. Med ett lämpligt urval områden ska vissa generella slutsatser kunna dras om eventuella förändringar när det gäller det bioloigksa innehållet regionens nyckelbiotoper samt tänkbara orsaker till dessa förändringar. Metoden ska även kunna användas för att få ett bättre underlag för naturvårdsbedömningar när det gäller effekterna av eventuella ingrepp, skötselåtgärder och skyddsåtgärder för enskilda nyckelbiotoper.Metoden har testats i följande områden:Holkåsen, Klövaberget, Spenshult, Moshult, Hultahaga och Ivås.