1998 återundersöktes landmolluskfaunan (snäckor och sniglar) på 34 högdiversitetslokaler (>20 arter) i Hallands län. Samtliga lokaler har tidigare inventerats under perioden 1925-1988 i samband med Naturhistoriska Museets markfaunainventering. Vissa lokaler har undersökts flera gånger under denna period. Målsättningarna har varit att studera förändringar, både i faunasammansättningen och hos enskilda arter, och att försöka koppla dessa förändringar till eventuella förändringar av lokalen. Dessutom har trender i hela materialet, både vad gäller enskilda arter och typer av förändringar på lokalerna studerats. För att få ett med de tidigare undersökningarna jämförbart material har semikvantitativ insamlingsmetodik använts, vilket innebär att 20 liter markförna selektivt sållats på lokalerna. Bedömningar och jämförelser har framför allt inriktats på kvalitativa aspekter (faunasammansättning, förekomst / icke förekomst) men även ett enkelt kvantitativt mått (relativ abundans levande exemplar) har använts. På varje lokal har en kolorimetrisk mätning av markförnans pH-värde utförts. Totalt anträffades 57 arter på lokalerna (45 snäckor, 12 sniglar), samtliga dessa vid det första undersökningstillfället. 1998 anträffades 53 arter (41 snäckor, 12 sniglar). Den fysiska förändringen av lokalerna är ofta komplex och ibland en kombination av olika typer. De 34 undersökta objekten kan grupperas som följer: I stort oförändrade lokaler med föga förändrad artsammansättning (18 lokaler); Faunan utarmad genom försurningspåverkan (10 lokaler); Faunan utarmad genom skogliga ingrepp (4 lokaler); Faunan förändrad genom kulturpåverkan (1 lokal); Faunan förändrad genom igenväxning (1 lokal).I fråga om förändringar i artantalet fördelar sig lokalerna sålunda: Oförändrat eller liten minskning / ökning (19 lokaler); Måttlig ökning (6 lokaler); Måttlig minskning (6 lokaler); Kraftig minskning (3 lokaler). Det är att observera att förändringarna i artstocken på vissa lokaler är komplex och att t.ex. oförändrat artantal kan innebära att arter ersatt varandra på lokalen. Medeltalet snäckarter per lokal var vid första undersökningstillfället 19,0. 1998 hade det sjunkit till 18,3.Arter som försvunnit från flera tidigare lokaler och dessutom minskat i abundans där de kvarlever kan troligen förklaras med försurningspåverkan. På flera av dessa lokaler hade förnans pH-värde sjunkit med ¼ - ½ enhet (i några fall mer). På andra lokaler torde förändringarna stå i samband med skogliga ingrepp. Trenderna är dock inte entydiga - för nästan samtliga arter har också lokaler tillkommit. Den relativa abundansen är på många lokaler också oförändrad eller har i vissa fall t.o.m. ökat. Ett särfall bildar de fyra rika lundbiotopslokalerna på Hallandsåsens nordsluttning. Vi har här att göra med opåverkade lundbiotoper med lång kontinuitet och mycket stabila förhållanden. Lokalerna hyser mycket artrika, intakta landmollusksamhällen. Slutligen behandlas utbredning, ekologi och hotfaktorer hos två krävande, sällsynta, rödlistade skogsarter som båda är mycket goda signalarter för orörda förhållanden och lång skoglig kontinuitet: 1) Spermodea lamellata (lamellsnäcka) - en suboceanisk art som huvudsakligen är bunden till gamla bokskogar, även av oligotrof typ. Den är mycket känslig för alla typer av hyggesingrepp och kräver kontinuerlig, hög fuktighet i markförnaskiktet. De flesta förekomsterna i Halland ligger i skogsområdena i landskapets östra delar. 2) Macrogastra ventricosa (bukspolsnäcka) - en kalkgynnad skogsart som i länet endast förekommer i de orörda, fuktiga ädellövskogsmiljöerna på Hallandsåsens nordsluttning.