Kunskaperna om mossors förekomst i Halland har påtagligt ökat under den senaste tioårsperioden. En av anledningarna är det omfattande inventeringsarbete som utfördes inom ramen för Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering.Inventeringen tog främst fasta på eftersök av rödlistade mossor eller mossor som användes som signalarter. Inventeringen berörde privatägd oskyddad skogsmark. Ett motsvarande arbete för skyddad mark utfördes av Länsstyrelsen. För många av de övriga arterna är kunskapsläget dock fortfarande mycket begränsat och ytterst få lokaler i Halland har inventerats noggrannare med avseende på mossfloran.Vid upprättande av skötselplaner i naturreservat finns nästan aldrig en bryologisk grunddokumentation, och de olika mossornas krav beaktas mycket sällan när skötselåtgärder skall utföras. Kunskapsbristen kan alltså medföra att t.ex. rödlistade arter missgynnas av felaktig skötsel. Det finns således ett stort behov av att ytterligare öka kunskapen om förekomsten av mossor i Halland. Detta kan ske t.ex. genom regelrätta inventeringar av ett områdes mossflora. Inventeringarna av naturreservaten Virsehatt och Sumpafallen får därför ses som ett bidrag på vägen mot en ökad aktuell kunskap om mossors förekomst i Halland, särskilt i extra värdefulla miljöer.Under 2000 inventerades mossfloran i naturreservatet Virsehatt (16 ha) i Halmstads kommun i Hallands län. Totalt noterades 160 arter, fördelat på 43 levermossor och 117 bladmossor. Få arter var allmänna i hela reservatet. Sten var det mest betydelsefulla substratet med 96 noterade arter, följt av mark med 79 arter. Betydligt färre arter noterades på bark (36) och ved (12). Resultatet speglar mossornas ekologiska preferenser men är också i viss mån ett uttryck för kvantiteten och kvaliteten av de olika substrattyperna. Mängden av ekologiska nischer inom reservatet är stor beträffande sten och klippor, vilka har olika ljusexposition, geologi och fuktighet. Totalt hittades sex rödlistade mossor, varav förekomsterna av liten ärgmossa Zygodon viridissimus (DD i rödlistan från 2000, ej med i rödlistan från 2005), atlantsäckmossa Calypogeia arguta (DD i rödlistan från 2000, NT i rödlistan från 2005) och skirmossa Hookeria lucens (VU i både rödlistan från 2000 och 20005) tidigare ej var kända. Förutom de rödlistade arterna hittades ytterligare 17 naturvärdesintressanta mossor. Jämfört med en inventering 1920 återfanns drygt 83% av arterna. Flera av de saknade arterna kan säkert återfinnas med förnyade insatser. Med hänsyn taget till detta förefaller artstocken 1920 inte förlorat någon betydande andel till år 2000. Dessutom hittades ett 50-tal tillkommande arter, något som till största delen troligen kan förklaras av en större arbetsinsats. Mossfloran i Sumpafallens naturreservat inventerades under åren 1999-2001. Totalt inventerades ungefär 18 av reservatet 56 ha. Totalt hittades 147 arter varav 35 arter levermossor, 104 arter bladmossor och 8 arter vitmossor. Endast sex mossarter påträffades i alla åtta inventerade delområden och 60 av arterna påträffades endast i ett delområde.Sammanlagt hittades fyra rödlistade arter och av dessa var två, kornbandmossa Metzgeria fruticulosa (NT i både rödlistan från 2000 och 20005) och liten ärgmossa Zygodon viridissimus (DD i rödlistan från 2000, ej med i rödlistan från 2005) inte kända sedan tidigare. Förutom de rödlistade arterna hittades ytterligare 17 arter som på något sätt indikerar höga naturvärden.