I denna studie ingår elfisken som genomförts 2002 och 2003 på 77 lokaler i vattendrag inom Hallands län, några av lokalerna utgör oförsurade referensstationer. Elfiskena har som syfte att dokumentera fiskbestånden i försurade och kalkade vattendrag, samt att studera effekter av kalkning och försurning på främst lax och öring. Dessutom har målsättningen med elfiskena varit att dessa skall kunna utgöra underlagsmaterial för en förbättrad kalkningsstrategi.Vidare har resultat från fiskfällor och fiskräknare insamlats. Vattenföringen var överlag låg till mycket låg vid elfiskena år 2003, flödesbilden var likartad motsvarande period år 2002. Därmed var fångstbarheten relativt optimal i de flesta av de undersökta vattendragen. Nämnas bör att ett extremt högflöde drog genom länet i februari 2002.Totalt fångades 2003 13 fiskarter samt signalkräfta. Öring dominerade fångsten, vanligast därefter var elritsa, lax och ål. Ovanligast var bergsimpa som förekom på en lokal i Högvadsån. Grönling förekom på 2 lokaler 2003 i Smedjeån. Havsnejonögon förekom på en station i Högvadsån och i Smedjeån. Vid Ränneslöv i Smedjeån fångades ett exemplar av det rödlistade havsnejonöga (Petromyzon marinus), samt vid Nydala kvarn i Högvadsån. 2002 fångades ett exemplar av det rödlistade flodnejonögat (Lampetra fluviatilis) i Stensån vid Åstarps bro. I november 2003 påträffades även ett dött exemplar av flodnejonöga på laxtrappan vid Slottsmöllan i Nissan.Signalkräftan fortsatte öka sin utbredning under 2003 och registrerades i ett nytt vattendrag, Björnbäcken i Viskans avrinningsområde. 2002 påträffades den för första gången i Fönhultaån i Viskans avrinningsområde. Den ökade förekomsten beror främst på att signalkräftorna rymmer från nyanlagda kräftdammar till närliggande vattendrag. Flodkräfta erhölls inte i Hultån i Lagans avrinningsområde, beståndet ser ut ha drabbats av kräftpest.