Havsstrandängar har generellt stora kultur- och naturvärden, bl.a. som viktiga häcknings- och rastplatser för änder och vadarefåglar. Ofta hyser de ett flertal rödlistade arter. För att skydda de stora värdena är många havsstrandängar i Skåne och Halland naturreservat och i flera fall också så kallade Ramsar-områden, viktiga områden enligt den internationella våtmarkskonventionen. Många strandängar ingår i Natura 2000, EU:s nätverk av skyddade områden. Havsstrandängarna utmed Sveriges västkust innehåller bl.a. de särskilt viktiga Natura 2000-habitaten "Salta strandängar" (habitat 1330) och "Ler- och sandsediment med glasört" (habitat 1310). Från Skånes sydkust och i resten av Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken hittar man istället "Havsstrandängar av östersjötyp" (habitat 1630), som har liknande naturvärden.Det är viktigt att regelbundet följa utvecklingen i de skyddade områdena för att rapportera om tillståndet och kunna anpassa skötseln. Bland fåglarna är särskilt vadarna utmärkta indikatorer på att det är en god beteshävd på strandängarna. Om man t.ex. konstaterar att det finns gott om häckande tofsvipor och kanske t.o.m. sydlig kärrsnäppa på strandängen har man ett kvitto på att skötseln av området fungerar, medan man behöver vidta särskilda åtgärder om arterna minskar eller försvinner, som att förbättra beteshävden eller avverka buskar och träd. Genom den inventering som länsstyrelserna i Skåne och Halland genomförde tillsammans med ideella ornitologer under 2002 har vi nu en helhetsbild av tillståndet utmed länens västra kust. Vi kan dessutom jämföra resultatet med tidigare inventeringar och med motsvarande sentida inventeringar av strandängar på bl.a. Öland och Gotland. Man kan också se inventeringen som en del i uppföljningen av miljömålen. Antalet häckande par av t.ex. sydlig kärrsnäppa kan användas som ett slags indikator för hur väl man når de nationella miljökvalitetsmålen "Hav i balans, levande kust och skärgård" och "Ett rikt odlingslandskap". Inventeringen är också ett bra underlag för framtida uppföljning av Natura 2000. Förutom att den ger bakgrundsvärden för antalet par av olika arter kan vi använda den som en hjälp till att utforma ändamålsenliga, fasta övervakningsprogram för havsstrandängarna i Sverige.Vi valde att inventera samtliga vadararter, måsfåglar samt de ovanligare änderna bläsand, snatterand, skedand och årta. Inventerarna uppmanades att gärna räkna fler arter, och från flera lokaler finns siffror även för övriga andfåglar, brun kärrhök, sydlig gulärla och ängspiplärka.