HYDROGRAFI

År 2003 blev ett varmt år med undantag av februari och oktober. Oktober blev hela 3,5 grader kallare än normalt och i genomsnitt kyligare än november vilket är ovanligt. Mycket stora nederbördsmängder kom i slutet av april och maj medan februari-mars och september var torra månader.

Den kyliga inledningen av året medförde lägre ytvattentemperaturer än normalt under januari – mars. Ytsalthalten varierade stort under årets inledning, framförallt i mars-april. Under februari var utflödet genom Öresund stort med låga ytsalthalter som följd. En försvagning av Baltiska strömmen från mitten av mars tillsammans med ett kraftigt väderomslag runt den 30 mars resulterade i att ytsalthalter över det normala uppmättes 31 mars.

Låga närsalthalter och höga klorofyll-a-halter uppmättes i början av mars eftersom vårblomningen av plankton kommit igång och förbrukat närsalterna i vattnet. I samband med högre ytsalthalter den 31 mars uppmättes också högre halter av oorganiskt fosfor och kväve eftersom vatten från större djup tillfälligt nådde närmare ytan. Även vid majmätningen var halterna kväve och kisel förhöjda, till följd av landavrinning efter kraftig nederbörd i slutet av april. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var närsaltsituationen bra och visade endast liten eller ingen avvikelse från jämförvärdena.

Under 2003 var syreförhållandena i bottenvattnet vid flera tillfällen sämre än normalt. Under sensommaren och hösten uppvisade flertalet stationer syrgashalter under 4 ml/l. Årsminimum, 1.43 ml/l, detekterades i bottenvattnet vid Anholt i september. 

VÄXTPLANKTON

I Laholmsbukten nådde vårblomningen sitt maximum mellan provtagningarna i mars och april, medan den var nära sitt maximum vid Nidingen vid marsprovtagningen. Vårblomningen dominerades av Skeletonema costatum, som nådde upp till cellkoncentrationer av 50 miljoner celler/L. Efter vårblomningen följde en period med flagellater av olika slag. I juni utvecklades mindre blomningar av ”sommardiatoméer”, samtidigt som potentiellt giftiga dinoflagellater av släktet Dinophysis uppträdde i Laholmsbukten. Under sommaren fanns också den potentiellt giftiga dinoflagellaten Prorocentrum minimum vid Nidingen. Sensommaren och början av hösten karaktäriserades av en fattig planktonflora, men i Laholmsbukten fanns det ändå relativt mycket av de stora dinoflagellaterna Ceratium. I oktober märktes höstblomningen av diatoméer med bland annat det potentiellt giftiga diatomésläktet Pseudonitzschia. Under november och december avtog växtplanktonkoncentrationerna vid båda provtagningsstationerna, även om artantalet var relativt stort. Antalet växtplanktonarter/identifieringsgrupper var ungefär detsamma 2003 som 2002 i Laholmsbukten. Vid Nidingen var antalet något lägre 2003. Under 2003 registrerades 132 arter/identifieringsgrupper i Laholmsbukten och 134 arter/identifieringsgrupper vid Nidingen.

Tolv arter av potentiellt skadliga växtplankton förekom under året, men orsakade inte några kända störningar. Den största risken har utgjorts av dinoflagellatsläktena Alexandrium, Fragilidium och Dinophysis, som förekom i celltätheter över angivna gränsvärden i mars och juni-december.

Klorofyllkoncentrationerna ökade under en kort period i samband med vårblomningen i marsoch det högsta uppmätta värdet låg strax under 12 mg/m³. Under sommaren låg halterna kring 2 mg/m³ eller under, för att under hösten öka till 3-7 mg/m³.