Under 2004 genomfördes en inventering av gamla ekar i Särö Västerskog. Syftet med trädinventeringen var bl.a. att fotografera och lokalisera alla gamla ekar (s.k. "Veteran oaks") i området samt att samla in uppgifter om trädens tillstånd och mängden substrat och element som är knutna till träden enligt "English Nature Specialist Survey Method" (SSM). Denna metod innefattar även en bedömning av trädens tillstånd och när träden förväntas bli så försvagade att de dör eller kollapsar. I uppdraget ingick också att upprätta enskilda skötselplaner för varje inventerat träd samt att ge generella skötselrekommendationer.I inventeringen noterades 209 levande och 31 döda gamla ekar. Trädens omkrets varierade mellan 570 cm och 53 cm där det sistnämnda trädet utgjorde en av stammarna på en flerstammig individ. Träden hade en varierad grad av kronreduktion. 77 % hade kvar nästan hela sin krona men samtidigt hade 17,5 % förlorat mer än halva sin ursprungliga krona. Vattskott har främst utvecklats i trädens övre delar men det är osäkert om det beror på beskuggning, abiotiska faktorer eller trädens genetiska uppsättning.Mängden ärr, brottytor, grensprickor, avbrutna levande grenar, håligheter, hål, röta och död ved ger ett index på trädens värde som livsmiljöer åt andra organismer och detta kan användas vid jämförelser med andra områden. Särö Västerskog har värdet 9,2 (högsta noterade värde var 20 medan det lägsta var 2). Hördalen har som jämförelse 9,9. Skillnaden mellan Hördalen och Särö i detta avseende kan förklaras med att träden i genomsnitt är större i Hördalen än i Särö Västerskog. Det genomsnittliga antalet hål per träd (mellan 5 och 15 cm i diameter) var 2,6 vilket är detsamma som för Hördalen. Storleken på stamhåligheterna är ungefär densamma för basen, mittsektionen och toppen. Brunröta var relativt vanligt och noterades på 88 % av träden. Mulm fanns i ca 45 träd. Brunröta är ett första stadium i mulmbildningsprocessen och därför kan tillgången på mulm förväntas vara god i framtiden under förutsättning att merparten av de gamla träden inte dör. Mängden död ved i anslutning till träden (fastsittande och nedfallen) mättes i enheter. En enhet motsvarar 1 meter död ved som är grövre än 15 cm i diameter. Ett medelvärde på 11,6 enheter fastsittande död ved och 10,9 enheter nedfallen död ved per träd noterades. Mängden nedfallen död ved är vid jämförelser med alla andra områden som har undersökts med denna metod den absolut högsta. Mängden fastsittande död ved är signifikant lägre än Hördalen. Dagens volymer av död ved är ett resultat av att träd och grenar under senare tid dött av och är inte att betrakta som en stabil framtida resurs. Då man bedömer vitalitet samt sannolikheten för en gradvis försämring av träden och sannolikheten för att träden skall kollapsa får man fram uppgifter på trädens tillstånd och var man bör sätta in lämpliga skötselåtgärder. Tillståndet bedöms enligt en skala från 1 till 30 och 30 är det maximalt bästa tillståndet. En angivelse på 12 indikerar att trädet visar en tydligt nedåtgående hälsotrend medan 10 anger att trädet sannolikt kommer att dö inom en nära framtid. För 3,3 % (7 stycken) av de levande träden i Särö Västerskog angavs hälsotillståndet till 10 eller mindre.Ytterligare 13,4 % (28 stycken) av de levande träden visar tydliga tecken på försämrat hälsotillstånd (angivelse mellan 11 och 15). Den genomsnittliga angivelsen för hälsotillstånd var 18,6 jämfört med 19,3 i Hördalen. Anledningen till de relativt låga angivelserna för hälsotillstånd kan bero på konkurrens från andra träd och buskar men kan också vara en konsekvens av andra faktorer såsom jordartsförhållanden, trädpopulationens genetiska sammansättning eller hög exponeringsgrad för salta havsvindar. 17,3 % av de undersökta träden bedömdes vara påverkade av sammanpackning av jord som har uppstått på och intill stigar som löper intill träden.