Rapporten är en undersökning av reservatet Biskopstorp ädellövdominerade skogsbestånd med avseende på beståndsålder och träddynamik. Drygt ettusenfemhundra träd borrades och åldersbestämdes i 64 bok- och ekdominerade bestånd (40 bokbestånd, 24 ekbestånd). I 21 bokbestånd borrades och koordinatsattes träd inom cirkelprovytor om 1257 m2 (20 m radie), i övriga ek- och bokbestånd var provytestorleken 157 m2. Inga av bestånden uppvisade den för naturbestånd typiska åldersstrukturen med träd i alla åldrar. Alla bestånd hade föryngrats i tydliga pulser, oftas under en period om 10-50 år, som mest kunde ett bestånd bestå av 3 sådana pulser. Sentida föryngringspulser kunde sammankopplas med gallringar och föryngringshuggningar under slutet av 1980-talet och början på 1990-talet. På landskapsnivå var åldersfördelningen ojämn med de äldsta bestånden/träden koncentrerade till 230-270 års ålder (uppkommna 1720-1760). Under perioden 1760 till 1840 har ytterst få träd föryngrats i de äldsta bestånden. Efter 1840 startar en period av föryngring då många bestånd initieras. Efter 1950 har i princip inga bestånd föryngrats. Vi spekulerar i att huggningar varit en huvudorsak till skogens dynamik i de undersökta bestånden. Skogsbete kan mycket väl bidragit till att föryngringspulserna i flera fall blivit mer utdragna i tiden, liksom till igenväxning från öppnare förhållanden då det upphört. Den 80-åriga föryngringsluckan under 17- och 1800-talen gör att riktigt gamla träd kommer att bli ovanligare i en relativt nära framtid. Beroende på hur mortaliteten kommer att fluktuera kan denna brist bli märkbar om gissningsvis 30 - 80 år.