Den sydliga kärrsnäppan har minskat kraftigt i antal inom stora delar av sitt utbredningsområde. I Sverige är rasen numera klassad som "starkt hotad". Biotopförluster i form av upphörd betesdrift och dränering av våtmarker, samt bopredation har identifierats som hot. Den svenska populationen av sydlig kärrsnäppa utgörs av ett antal relativt små och isolerade delbestånd, vilket även ökar risken för att populationen är utsatt för negativa effekter av genetisk drift och inavel (särskilt eftersom fåglarna är starkt hemortstrogna). I denna rapport presenteras för första gången en utvärdering av betydelsen av genetiska faktorer för beståndsutvecklingen. Befintliga populationsdata från en långtidsstudie på Västkusten har kombinerats med nya molekylärgenetiska resultat (baserade på två olika typer av genetiska markörer: DNA fingerprinting och mikrosatellitanalys).Beståndet på Västkusten har minskat sedan början av 1990-talet, trots aktiva skyddsåtgärder under senare år för att reducera bopredationen. Man fann att minskningen är associerad med en ökad frekvens av parningar mellan besläktade individer (inklusive incest), vilket speglar en förhöjd grad av släktskap i populationen. Man kunde också belägga att genetisk likhet mellan parmedlemmarna hade en negativ effekt på kläckningsframgången. Parningarna mellan besläktade individer gav upphov till ungar med reducerad genetisk variation, vilket resulterade i högre dödlighet såväl under fosterutvecklingen som efter kläckningen. Resultaten visar att populationen av sydlig kärrsnäppa på Västkusten är under stark påverkan av genetiska faktorer. Eftersom andra bestånd i landet troligen är utsatta för samma hot, bör betydelsen av genetiska faktorer och hur de kan motverkas inkluderas som en viktig faktor i åtgärdsprogrammet för att bevara den sydliga kärrsnäppan.