Av sammanställningen i tabell 2 framgår att det sedan 1979 har skett flera påtagligaförändringar i Blekinges fågelfauna. En markant ökning har skett av främst storskarv.Även grågås har ökat även om detta inte framkommer av denna inventering eftersomgässen häckar så tidigt att de inte tillfredsställande täcks in av den nu gjorda inventeringen.Påtaglig minskning har skett av vigg, rödbena, roskarl, skrattmås, fiskmås, silltrutoch samtliga tärnor. Inventeringen ger, som väntat, inget svar på varför dessa arter harminskat. Nyetablering har i sen tid skett av vitkindad gås, även om den ännu inte har fåttden spridning som arten har fått i andra landskap längs Östersjöns kust. Även snatterandentycks vara i början av en etablering av en fast stam i Blekinge.Den omfattande dödligheten av främst vitfåglar som först rapporterades år 2000 harfortsatt även under 2003. Totalt under året har inräknats närmare 2500 döda eller döendefåglar av 24 olika arter. Av dessa är närmare 80 % gråtrutar. Siffrorna avspeglar tillstor del de olika arternas numerär i skärgården. Dödligheten i de största vitfågelkoloniernaunder 2003 varierade mellan 2,5 och 21,7 %, tabell 4. Störst var dödligheten i denmellersta och västra delen av Blekinges skärgård. Prover från sjuka och döda fåglar harskickats till statens veterinärmedicinska anstalt för analys.