Brandsvampbaggen är en brandberoende skalbagge som idag bara återfinns på Gotland efter att redan under 1800-talet ha dött ut på fastlandet. Den utvecklas i fruktkroppar avsvampen brandskiktdyna som enbart växer på brandskadade lövträd, främst björk. Orsaken till att den fortfarande finns på Gotland antas vara den unika skötseln av ängen, då ris och grenar traditionsenligt bränns på våren. Vi sökte efter arten på tretton brandfält och fyra ängen på främst norra och centrala Gotland. Vi hittade arten på ett enda brandfält skapat genom skjutövningar på Tofta skjutfält söder om Visby. Tofta skjutfält är idag sannoliktdet område på Gotland som har bäst förutsättningar att hysa brandsvampbagge. Aktiv naturvårdsbränning kan dock snart behövas eftersom skjutfältsaktiviteten kan komma attupphöra i en nära framtid. Få av de undersökta brandfälten erbjöd lämpliga miljöer för brandsvampbagge. Generelltskapar spontana bränder ytterst sällan lämplig miljö för brandsvampbagge. Bränderna berör sällan trädbevuxna områden, särskilt sådana med ett innehåll av lövträd. Dessutom är bränderna av liten areal och har normalt en så låg intensitet att träd ej dödas. Den skogstypsom brinner mest frekvent och med störst intensitet på Gotland är torr tallskog, som normalt saknar ett större inslag av björk och andra lövträd. De största naturvärdena på brandfälten är ofta knutna till branddödade tallar.Ängena saknar idag troligen betydelse för brandsvampbaggen pga. en långtgående igenväxning samt att björken röjs bort vid en eventuell restaurering, vilket gör att björkenträngs ut allt mer. Dessutom skapar dagens eventuella bränning av ris ej brandskadade träd. Det vore önskvärt att försöka återskapa ett mer ursprungligt tillstånd i något änge, både vad gäller förekomsten av björk och skötsel med bränning. Detta kan kräva en ändring i synenpå hur ängena bör skötas. Naturvårdsbränning i lövrik skogsmark bör förläggas antingen nära Tofta skjutfält ellerTorsburgens naturreservat, eftersom dessa två områden har de senast kända förekomsterna av brandsvampbagge. Kontrollerad bränning bör ske i björkrika väl avgränsade bestånd med tillgång till vatten, och helst utföras på våren eller försommaren under måttliga men tillräckliga uttorkningsförhållanden. För att skapa en kontinuerlig förekomst av svampen brandskiktdyna behövs bränder med maximalt ca fem års intervall. Brandfälten måste skapas inom rimligt spridningsavstånd för brandsvampbaggen, vilket troligen uppgår till några kilometer.