Denna inventering är genomförd som en återinventering av 1998 års inventering där förekomst icke förekomst konstaterades av 46 kärlväxtarter i 49 gotländska ängen (Hedgren och Gralén 2001, Lännstyrelsen i Gotlands län, Livsmedelsenheten, rapport 2001:2). Syftet med återinventeringen är att påvisa eventuella skillnader mellan åren som skulle kunna hänvisas till faktorerna nämnda ovan, d v s ändrade markförhållanden orsakat av kvävetillförsel och/eller ändrade skötselmetoder. Årets inventering (fältarbetet) genomfördes under perioden 16 juni - 6 juli, 2004. Metoden gick ut på att konstatera huruvida ett antal utvalda indikatorarter (kärlväxter), såväl hävdgynnade som ohävdgynnade, förekom eller ej inom 60-100 stycken 0,5 x 0,5 m stora rutor fördelade längs en 30-50 m lång bandprofil. I de flesta fall inventerades två bandprofiler i varje änge. Samma 46 arter som valdes ut till 1998 års inventering användes även vid denna inventering. Av dessa uppfattas 14 arter som starkt hävdgynnade, 22 arter som måttligt hävdgynnade och 10 som svagt hävdgynnade eller gynnande av ohävd och/eller gödsling.Totalt noterades förekomst/icke förekomst av de 46 utvalda kärlväxtarterna i 6556 st 0,5 x 0,5 m stora rutor i 88 bandprofiler. Hela inventeringens resultatet redovisas i bilaga 1. De arter som noterades i flest rutor var svinrot (51,4 % av rutorna), brudbröd (44,9 %) och höskallra (39,1 %). Tre av de utvalda arterna - småfingerört, sandmaskros och backnejlika - återfanns inte i någon ruta. Detsamma gällde vid inventeringen 1998. Då konstaterades att dessa tre arter snarare hör hemma i magra betesmarker och inte i slåttermarker (Hedgren och Gralén 2001). De starkt hävdgynnade arterna har ökat i förekomst, i medeltal 0,99 %, vilket är signifikant skilt från de måttligt hävdgynnade arterna som minskat med 2,26 % (t = 2,39, p < 0,05) och de svagt hävdgynnade arterna som minskat med 5,11 % (t = 3,84, p < 0,001), (figur 1). Skillnaderna i förekomst mellan de måttligt och svagt hävdgynnade artgrupperna är inte signifikant (t = 1,54, p > 0,05). Bland de starkt hävgynnade arterna visar merparten av de 14 arterna en svag tendens till ökning. Skillnaderna är dock ytterst små och förändringen av förekomsten är mindre än plus/minus 4,0 procentenheter. Den största ökningen gäller darrgräs (+6,8 %) och höskallra (+6,5 %),(tabell 3).