Det har funnits vitmossor på Gotland i minst 3 000 år. Detta har man kunnat påvisa genom borrning i torven i högmossar. Där har de äldsta vitmossorna påträffats i lager som bildats under den mellersta bronsålderna. Men vitmossorna har aldrig kunnat etablera sig på Gotland som på fastlandet. Den areal som mätts upp på marken är mycket liten, mindre än 0,03 km² tillsammans, en bråkdel av öns landareal på över 3 000 km². Huvudorsaken till den ringa förekomsten torde vara Gotlands kalkrika jordmån och mineralrika vatten. Vitmossorna kan inte överleva i direkt kontakt med vatten med höga pH-värden. Det finns i mossans cellulosaväggar inbyggda polyuronsyror. I kontakt med ett basiskt ämne som kalk neutra-liseras syrorna och mossorna förstörs. Detta kan man se exempel på ute i naturen på Gotland, då en vitmosstuva etablerat sig i kanten av en vät, som under en nederbördsrik vinter med högt vatten-stånd delvis står under vatten. I den del som stått under vatten med högt pH blir tuvan svartbrun och död.Under åren 1983-1996 har jag företagit botaniska exkursioner över hela Gotland. Öns alla 92 socknar har besökts. Urvalet av exkursionsmål styrdes i starten av herbarie- och litteraturuppgifter. Samtidigt började jag att undersöka tips från dagens botanister och började också söka på egen hand, något som skedde både slumpmässigt och styrt av kartstudier (t ex topografiska kartan jämfört med den geologiska).Jag har insamlat talrika prov från varje lokal och har efter examinering sparat minst ett prov av varje art från varje lokal, vilket innebär en samling på drygt 1 100 kollekt. Dessa kommer att översändas till Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. Jag har mätt storleken på enskilda tuvor av vitmossor, och då valt ut sådana som jag bedömt möjliga att senare kunna återfinna för förnyad mätning.Under inventeringen fann jag 28 arter vitmossa på 374 lokaler. Tidigare var 16 arter på ca 75 lokaler kända i litteratur och herbarier. Det största hotet mot vitmossorna på Gotland är fortfarande skogsbruket, trots ett ökat naturmedvetande under senare tid. En dikning kan för alltid förstöra vitmossors fortlevnad. detta gäller också kalhyggen och markberedning. Det finns tyvärr många exempel på detta i denna inventering. Grävande av kräftdammar och s k. viltvatten är andra allvarliga hot. Surare nederbörd bedöms gynna förekomst av vitmossa på Gotland.