Riksdagen har antagit ett nationellt miljökvalitetsmål kallat Myllrande våtmarker, formulerat på följande sätt: ”Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden”. En nationell strategi för hur detta mål ska uppnås har tagits fram av Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Jordbruksverket. Det nationella målet har regionaliserats och delmål har tagits fram av Länsstyrelsen i Västerbottens län. De regionala delmålen säger bl. a. att våtmarksområden i myrskyddsplanen ska ges formellt skydd och att våtmarker ska anläggas eller restaureras inom odlingslandskapet. Länsstyrelsen har arbetat fram en regional strategi för hur delmålen om skydd och restaurering ska uppnås. Den består av fyra delar.1. Riktlinjer för skyddSkyddsarbetet i länet kommer att inriktas på myrarna i Myrskyddsplan för Sverige, som innehåller de myrområden i landet som har högst naturvärden. I Västerbottens län handlar det om 24 områden. Skyddet bör genomföras genom bildande av naturreservat som säkerställer att våtmarken inte skadas. Förutom myrarna i myrskyddsplanen finns även behov av att skydda andra våtmarker. Åtgärdsprogrammet för bevarande av rikkärr tar upp behovet av att skydda rikkärr. Andra särskilt värdefulla våtmarker som kan behöva ett långsiktigt skydd är t.ex. källor, grunda bevuxna sjöar, våtmarker i odlingslandskapet, havsstrandängar och dynvåtmarker. Vilken skyddsform som är lämplig för de våtmarker som inte ingår i myr skyddsplanen bedöms i varje enskilt fall. Kunskapsunderlaget behöver förbättras innan de våtmarker som har högst kulturhistoriska värden kan pekas ut. När naturreservat bildas måste kulturhistoriska värden tas till vara bättre än idag.2. Riktlinjer för restaureringRestaurering av våtmarker behöver främst ske i Västerbottens läns jordbruksbygder, där många våtmarker har dikats ut. Arbetet ska inriktas på att återställa utdikade våtmarker till en mer ursprunglig vattennivå och att återuppta hävd genom slåtter och bete. Det är även angeläget att återställa skadade myrar i länet, främst genom igenläggning av diken, men dessa åtgärder har lägre prioritet. Detta är något som främst behöver göras i länets östra delar och inom skyddade områden. Restaureringar ska gynna ett rikt djur- och växtliv. Flera rödlistade arter och hotade arter som omfattas av åtgärdsprogram kan gynnas genom restaurering av våta livsmiljöer. Efter restaurering är det viktigt att se till att områdena får långsiktig skötsel och vård, t.ex. genom slåtter eller bete, så att de även i framtiden behåller sina höga natur- och kulturvärden.3. Modell för urval av områdenEn principiell modell har tagits fram för hur man ska prioritera de viktigaste skydds- och restaureringsobjekten.I ett första steg bedöms natur- och kulturvärdena hos den enskilda våtmarken, dess långsiktiga funktion och om det är en prioriterad våtmarkstyp.I ett andra steg bedöms om det finns andra bevarandevärden som förstärker våtmarkens värden. Bedömningarna i steg ett och två leder fram till ett urval av områden som ska skyddas eller restaureras.I ett tredje steg avgörs i vilken tidsmässig ordning som skydds- och restaureringsåtgärderska genomföras för de utvalda objekten, med utgångspunkt från olika praktiska förutsättningar.4. SamverkanDet finns många aktörer som på olika sätt är delaktiga i arbetet med att skydda och restaurera våtmarker. Skyddsarbetet ska genomföras i dialog med markägare, kommuner och andra som berörs. En arbetsmodell för samverkan kring restaurering är den s.k. våtmarkskedjan. Den innefattar planering i ett landskapsperspektiv, uppsökande verksamhet, samordning, flexibla stödformer och uppföljning som gör att lokala engagemang tas till vara och stimuleras. Samverkan mellan markägare, myndigheter och andra intressenter i länet är viktigt för att åstadkomma en gynnsam process för planering, förankring, genomförande och uppföljning.