Utvärderingen omfattar kemiska variabler (försurningsparametrar, näringsämnen, syre ochsyretärande ämnen, ljusförhållanden samt viktiga an- och katjoner) i länets tidseriesjöar och - vattendrag. För dessa redovisas tillstånd och avvikelser från jämförvärden/referensvärden beräknade enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999) för miljökvalitet. Sjöarna och vattendragen har typindelats på det sätt som föreslås i Ramdirektivet för vatten.Vidare har en analys av temporal och spatial variation (tidsserieanalys och analys av geografisk variation) utförts för viktiga och centrala parametrar i sjöar och vattendrag. Dessutom dokumenteras precisionen hos en viss förändring. Provtagningsprogrammet för länet omfattar för närvarande 13 sjöar och 17 vattendrag. Tidseriesjöarna och -vattendragen är fördelade på sex respektive fyra limniska typer enligt Naturvårdsverkets föreskrift (2006). Ekoregion 2 (Norrlands inland mellan trädgränsen ochhögsta kustlinjen) är väl representerad med tidsserieobjekt. Däremot finns inga tidsserievatteni ekoregion 3 (Norrlands kust under högsta kustlinjen). Lämpligen kan objekt i andra delar av vattendistriktet användas vid behov. Ett lämpligt kriterium vid val av referensobjekt kan vara att de fördelas inom det vattenkemiska spektrum som finns i Västerbotten. Således visar en jämförelse mellan de vattenkemiska förhållandena i tidseriesjöarna och länets vatten, som deframträder vid Riksinventeringen 2000, att de väl täcker länets variation. Referensvatten skall naturligtvis vara utsatta för så lite mänsklig påverkade som möjligt.Baserat på markanvändningen förefaller de ingående tidseriesjöarna och -vattendragen vara väl lämpade som referenser. Dessutom klassas tillståndet i dem enligt Bedömningsgrunder (1999) som regel som klass 1 eller 2, dvs. ”normala” värden. De resultat som finns föravvikelser från jämförvärde visar inte heller på påtaglig påverkan. Tidsserierna för både sjöarnas och vattendragens vattenkemi har utvärderats. De är docksällan monotona, dvs. lutningens riktning ändras inom perioden, och därmed uppfylls inte ettav kraven för de beräkningar som presenteras. Dessutom är de ofta inhomogena, dvs. provtagningsfrekvensen har varierat mycket under åren. Både den vanligen använda linjär regression och den mer robusta icke-parametriska metoden Theil’s slope har använts. Denantydan till cykliska förlopp, som syns i grafer, kan inte utvärderas på grund av att tidsserierna är mycket för korta. Bortsett från storskalig, långsiktig förändring av klimatet så påverkas vattenkvaliteten naturligt av cykliska förlopp med en periodicitet av decennier.Undantaget gäller för sulfat, som minskar signifikant tack vare minskad deposition av svavel. Därmed blir som regel inte trenderna signifikanta. De värden på lutningarna som erhålls med de två metoderna skiljer sig, i dessa fall, relativt lite. Signifikansen för en beräkning angersannolikheten för att lutningen avviker från noll. Genom analyser av styrkan (power analys) kan dessutom sannolikheten för att en befintlig lutning inte observeras beräknas. För att med 80 % sannolikhet (power 0,8) säkerställa att en verklig förändring (lutning) skall upptäckas krävs ofta mer 25 års undersökningar.Skall övervakningsprogrammet minskas bör i första hand de tidsserievatten som undersökts regelbundet under lång tid fortsätta. Långa, kontinuerliga tidsserier kan inte skapas på nytt. Provtagningsfrekvensen har varierat avsevärt under undersökningarna. Det ger osäkerheter vid utvärderingar. Under senare år har programmet stabiliserats väl. Förslag ges till frekvenser för provtagningarna. I sjöarna bör prover under skiktningsperioder (senvinter och sensommar) tas på minst två djup för att belägga eventuell skiktning.De parametrar, som ingår i mätprogrammet, föreslås permanent utökas med syrgas.