Steniga hagar med enbuskar, blomsterängar som lieslås och raningsmarker som fortfarande brukas är några exempel på miljöer som ger de flesta människor positiva associationer. Fortfarande finns det många människor i vårt län som har deltagit aktivt under myrslåtter eller som var getare som barn.Det är den oplöjda och ogödslade fodermarken som denna inventering uppmärksammar. Den vanliga benämningen på denna typ av mark är ängs- och hagmark.De biologiska aspekterna har varit ett av huvudmotiven för att genomföra ängs- och hagmarksinventeringen. I dessa marker finns några av de mest artrika växt- och djursamhällena i svensk natur. De artrika naturliga fodermarkerna är också värdefulla kulturhistoriska dokument som kan berätta för oss hur landskapet har sett ut och förändrats.Många olika växter och djur trivs i den välhävdade ängs- och hagmarken. Arterna i dessa marker kan vara allt från pillerliknande skalbaggar uppvuxna i kossornas dynga till knallgula svampar som kallas vaxskivlingar. Blommande örter och gräs är dock lättast att inventera, så det är dessa arter vi har koncentrerat oss på i ängs- och hagmarksinventeringen.Syftet med denna länsrapport är dels att informera om resultaten av ängs- och hagmarksinventeringen i Västerbottens län, dels att uppmärksamma de försvinnande natur- och kulturhistoriska värden som finns i naturfodermarkerna.I rapporten beskrivs naturfodermarkernas historia, mångfald, fodermarkstyper och inventeringsmetodik. Avslutningsvis redovisas inventeringens resultat och kommunvis objektsammanställning. Rödlistor och vissa referenser är uppdaterade medan objektsbeskrivningar visar förhållanden vid tiden för inventeringen.Välkommen att ta del av inventeringen och hitta nya smultronställen i Västerbottens län.