Min undersökning har bestått av tre arbetsmoment: (i) efterforskning av nedtecknat och arkiverat material likväl som äldre kartmaterial, (ii) intervjuer med personer födda på eller med stark anknytning till öarna och (iii) det mest tidsödande med kanske viktigaste, inventeringar av det botaniska värdet idag. De olika undersökningarna har varvats under perioden (24/6 – 26/7 2002) då det krävt återkommande förfrågningar till de aktuella personerna. Jag lämnar detta uppdrag medveten om att jag bara hunnit skrapa på ytan till vad som kan upptäckas på och om dessa särpräglade öar.Rapporten är uppdelad i två delar. Den första delen (kapitel 3) redovisar möjliga restaureringsobjekt och råd inför eventuell restaurering. Den andra delen (kapitel 4) utgörs av själva inventeringen och texten har fått karaktär av en resebeskrivning. I bägge dessa delar tas objekten upp i den ordning de inventerats i. En artlista medföljer som bilaga med de växter som blivit funna under inventeringen.Som biolog med botanik och ekologi som främsta intresse ligger vikten i inventeringen strängt taget uteslutande på vegetationen i områdena och endast undantagsvis nämns de zoologiska värdena. Kulturminnesmässigt finns det säkert mycket mer att upptäcka även om gärdesgårdar etc. kanske aldrig funnits utanför hemön. Kanske skulle en person med kulturhistorisk bakgrund finna mer. Däremot är jag säker på att de botaniska fynden berättar sin historia. Detta tillsammans med vad som framkommit i intervjuerna och tidigare nedtecknade uppgifter kommer att ge en bra grund att utgå ifrån.För botanisten visar de enskilda växterna och växternas sammansättning vilka kvaliteter området hyser och kan även ge en bild av landskapets historia. Jag ska bara kort peka på några av de växter jag funnit under inventeringen för att läsare utan botaniska kunskaper ska förstå lite av deras betydelse.•Blåklocka: Växer på torra, ofta näringsfattiga, ler- eller sandmarker. Återfinns ofta på ängar, hällmark och vägrenar och försvinner ganska snart ifall markerna håller på att växa igen.•Vårbrodd: Växer vanligtvis på näringsfattiga gräsmarker så som ängar, stränder, vägkanter, berghällar och skogsgläntor. Gynnas vid tidig igenväxning men försvinner då buskar och sly börjar skugga för mycket.•Ängskovall: Är vanlig på både torr och fuktig mark och har frön som sprids av myror. Då myror trivs bäst i öppnare marker gynnas växtens spridning av att skogen hålls uppe av till exempel bete.•Slåtterblomma: På fuktiga och näringsfattiga slåtterängar och strandängar och gynnas av ängsbruk. Namnet kommer av att då slåtterblomman blommade var det dags att börja slå.•Stagg: Kräver mycket magra marker och försvinner snabbt vid gödsling.•Älggräs/älgört: Marker med högvuxna och täta bestånd älgört tyder på gödsling och/eller utebliven hävd. Växten missgynnas av slåtter och bete: Äts gärna av får men ej av kor.•Jungfru Marie nycklar: En vanlig orkidé på Ängesön. Missgynnas starkt av gödsling och igenväxning.Växter som vanligtvis slogs i myrar och sjökanter är sjöfräken, flaskstarr, trådstarr och ängsull. Dessa växter var av sämre näringsvärde är de som ängen gav men var nödvändiga för att bonden skulle ha mat till djuren hela vintern.