I sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet blev skogen en viktig näring för landet och länet. Flottningsverksamheten expanderade kraftigt och har bedrivits i de flesta större vattendrag i Västerbottens län, allt ifrån bäckar med en årsmedelvattenföring under 1 m3/s. upp till de största älvarna. Ingrepp som gjordes i vattendragen för att kunna transportera timret var bl.a. att vattendragen rensades på sten och block, meandrande sträckor rätades och flottningsdammar och timmerrännor byggdes för att effektivisera och underlätta timmertransporten. Dammar byggdes vid sjöutlopp och i vattendrag för att skapa vattendepåer som släpptes på när det var dags för flottning. Dammarna har i de flesta fall bidragit till ett totalt vandringsstopp för all fisk och andra akvatiska organismer, både under flottningsepoken samt efteråt. De har i många fall ändrat livsmiljöerna för djuren i och kring vattendragen och konsekvenserna på vattenmiljöerna och arterna har blivit stora. Av det stora antalet dammar som finns i vårt län har de flesta byggts för att underlätta för flottningen. De flesta av dammarna i länet fyller inte samma funktion idag som förr, dessutom är deras skick och kondition oklart. De aktuellaste uppgifterna vi hade om våra dammar i länet var från 1976-1984 då länsstyrelsen i Västerbottens län utförde en damminventering, därför var det angeläget att en återinventering utfördes.Ovanstående Projekt ligger till grund för det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet ”Levande sjöar och vattendrag”. För att nå och kunna följa upp miljökvalitetsmålet krävs att omfattande skötsel- och förvaltningsåtgärder med avseende på kultur- och miljövård är utförda till år 2010. Några av de regionala delmålen säger att:- Senast år 2010 ska minst hälften av länets mest skyddsvärda sjöar, vattendrag och övriga vattenknutna miljöer ha ett långsiktigt skydd och vårdas så att natur- och kulturvärden kan fortleva och bevaras för framtiden.- Senast 2010 ska återställningsarbeten med avseende på natur- och kulturmiljöerna ha inletts i minst en tredjedel av de mest skyddsvärda vattenmiljöerna.- Senast år 2010 är minst 25 procent av vandringshinder skapade av människan åtgärdade så att de är passerbara för vattenlevande organismer.Dammprojektet ligger dessutom till grund för att ta fram en möjlig miljömålsindikator. Med det menas att materialet kan användas för att se hur långt man kommit i framtida restaureringsarbeten för att nå ovanstående delmål. Vad gäller kulturmiljövärden kan materialet i detta projekt användas för att ta fram vilka dammar som ska bevaras för framtida generationer. Inventeringsmaterialet ger också en överskådlig blick över vilka av våra värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendrag som fortfarande har dammar som utgör vandringshinder. Därmed blir det lättare att se vart insatser bör sättas in med avseende på naturvärden.