Under tusentals år har människan nyttjat landskapet och format det genom träget arbete. Bonden har röjt och tagit upp åkrar, släppt sina djur på bete, slagit gräs för vinterfoder till djuren m.m. På detta sätt har de skapat ängar, betesmarker och andra miljöer som ger de flesta människor positiva associationer. I takt med att jordbruket läggs ned och effektiviseras försvinner mycket av dessa marker liksom kunskapen om de gamla brukarsätten. Idag finns det ett fåtal bönder och frivilliga som tar vara på våra marker. De gör ett viktigt arbete och ännu finns det kunskap.Denna inventering har uppmärksammat den oplöjda och ogödslade fodermarken. De biologiska aspekterna har varit ett av huvudmotiven för att genomföra ängs- och betesmarksinventering. I dessa marker finns några av de mest artrika växt- och djursamhällena i svensk natur. De artrika fodermarkerna är också värdefulla kulturhistoriska dokument som kan berätta för oss hur landskapet har sett ut och förändrats. Många växter och djur har anpassat sig till den hävd som förekommer på slåttermarker och betesmarker. Det kan vara allt från fåglar som är beroende av raningsmarker till skalbaggar uppvuxna i kossors dynga. Denna inventering har koncentrerat sig på blommande örter och gräs.Syftet med denna länsrapport är dels att informera om resultaten av ängs- och betesmarksinventeringen i Västerbottens län, dels att uppmärksamma de försvinnande natur- och kulturhistoriska värden som finns i naturfodermarkerna. I den första delen av rapporten beskrivs naturfodermarkernas historia, mångfald, fodermarkstyper, inventeringsmetodik och inventeringens resultat. Den andra delen består av objektsbeskrivningar som redovisas kommunvis.Resultatet av inventeringen av ängs- och betesmarksobjekt visas också i Jordbruksverkets databas TUVA. www.sjv.se