Lögdeälven är en typisk s.k. skogsälv som rinner igenom de södra delarna av Västerbottens län. Älven som är ca 195 km lång har sin källsjö (Gransjön) belägen i Vilhelmina kommun (i Stöttingfjällsområdet) och rinner sedan genom Åsele, Bjurholm och Nordmalings kommuner för att slutligen mynna i Nordmalingsfjärden ca 50 km SSO om Umeå. Totala avrinningsområdet är ca 1600 km2 och fallhöjden från Gransjön till kusten är 526 meter.Hela Lögdeälvens huvudfåra är av Naturvårdsverket förklarat som område av riksintresse för naturvården. För den övre fjärdedelen av älvsträckan gäller detta även delar av avrinningsområdet medan den resterande delen av älvsträckan även är förklarad som område av riksintresse för friluftsliv. Området domineras av skogsmark (ca 1100 km2), med tall och gran som dominerande trädslag i nämnd ordning. Andelen myrmarker är ca 10-15 % för hela avrinningsområdet; för den övre halvan av området finns större inslag av berg i dagen. Åker- och betesmarksarealerna är förhållandevis små och koncentrerade till avrinningsområdets södra delar och älvens närområde. Sjöprocenten är relativt låg (4,3 %) med de flesta sjöarna i övre delen av avrinningsområdet. Cirka 50 % av marken i området ägs av privatpersoner medan resterande del är bolagsägt med Assi Domän som största enskilda ägare. Högsta kustlinjen är belägen ca 260 m ö h och återfinns mellan Stora Lögdasjöns utlopp och Övre Nyland. Lögdeälvens avrinningsområde anses bl.a. ha ett högt geovetenskapligt naturvärde och är kanske mest känd för den väl utvecklade meandringen i dess nuvarande fåra och lämningar av fossila meanderbågar. Älven är outbyggd och har i likhet med övriga outbyggda älvar i Västerbotten numera ett formellt skydd mot vattenkraftsutbyggnad i Naturresurslagen. Fram till 1970-talet användes Lögdeälven dock för flottningsverksamhet, av vilken det fortfarande finns lämningar. Inom området bor ca 1400 människor (varav ca 400 i tätort) med en tydlig koncentration till kusten, dessutom finns ca 100 bebyggda fritidsfastigheter (SCB, 1992).