Fram till början av 1950-talet var uttern spridd över hela landet med undantag för Gotland. Sedan har det skett en drastisk reducering av beståndet. Under hösten 1995genomfördes en barmarkspårning av utter över hela Uppland. Inventeringen bekräftade att det fanns en isolerad utterpopulation i östra Uppland. Tillsammans med andra åtgärder beslutade Norrtälje Naturvårdsfond att fortsätta med inventeringsverksamheten. Det övergripande syftet med inventeringarna har varit att ta reda på omutterpopulationen i Uppland är stabil, ökande eller minskande. Efter den inledande inventeringen 1995 har undersökningsområdet inventerats under åren 1996, 1997, 1999, 2001 och 2004.Utvecklingen av utterstammen i Uppland har varit mycket positiv. Trenden har i detta sammanhang varit tydlig under hela perioden. Den ursprungliga populationen 1995 har utvidgat sitt utbredningsområde västerut, samtidigt som mängden utterspillning i redan besatta områden har ökat, vilket indikerar att även individtätheten har ökat. Andelenprovsträckor med utterspårtecken har ökat under hela perioden.Förutom en allmän strävan efter goda vattenmiljöer, vilket inkluderar en frihet från vandringshinder, är en av de viktigaste åtgärderna för uttern i Uppland och landet somhelhet beståndsövervakning. Eftersom uttern lever ett undanskymt liv, skulle en eventuell minskning av beståndet riskera att bli oupptäckt utan aktiva insatser.Utterns framtid i Sverige är framförallt beroende av en ren miljö. Uttern står högt upp i näringskedjan och är därmed speciellt känslig för en hög miljögiftsbelastning. Utternutmärker sig också genom sin relativt låga reproduktionstakt och populationstäthet. Detta gör arten känslig för ett onormalt högt bortfall av individer, exempelvis orsakat av olyckor i trafiken eller drunkningstillbud i fiskeredskap. Det kan också innebära att nya hot i form av idag okända miljögifter, snabbt kan få negativa effekter på utterbeståndet. Effektiviteten av utterpassager har tidigare visats vara god. Emellertid har statistiken över fynd av döda uttrar under den senaste 10-årsperioden visat att uttrar, trots passager och styrande viltstängsel, ändå ibland gör sig besvär med att gå upp på vägbanorna. I flera fall har det hänt att uttrar har trafikdödats på platser, dit de sannolikt har kommitp.g.a. att de har följt viltstängslet åt ”fel” håll. Nyttan med utterpassager är dock knappast diskutabel, men effektiviteten är inte 100 %-ig.Uttern är en art med relativt stora hemområden, vilket bl.a. innebär att individtätheten är låg även i ett område med en livskraftig utterpopulation. Bevarandearbetet med utter måste därför utgå från en helhetssyn på ett större landskapsavsnitt. Det är därför lika viktigt att insatser görs i vattendrag som idag saknar förekomst av utter. Konstgjorda småvatten och våtmarker kan exempelvis få stor betydelse för uttern i vattendrag med få sjöar. Anläggandet av utterpassager kan till och med vara ännu viktigare i dessa områden än i utterpopulationens kärnområde.