I föreliggande rapport redovisas resultaten från länsstyrelsens undersökning av försurningssituationen i länets skogsmark 1990. Undersökningen har omfattat 15 ytor med medelålders skogsbestånd. Försöksytorna har valts så att de flesta inom länet förekommande berggrundstyperna, jordarterna, jordmånerna och trädslagen är representerade liksom jordar med varierande kalkinnehåll. Vissa av ytorna är dessutom belägna i närheten av lokala försurande utsläppskällor. Vid provtagningen insamlades prov från humusskiktet, blekjorden, rostjorden och underlaget. Proven analyserades på pH(H20), pH(KCI), utbytbara halter av väte, aluminium, natrium, kalium, kalcium och magnesium samt utbytesaciditet. I rapporten redovisas även basmättnadsgrad, utbytbara baskatjoner, katjonbyteskapacitet, Ca / Al-kvot samt mättnadsgrader för kalcium, magnesium, natrium, kalium och aluminium.Tillståndet i humuslagret på de undersökta ytorna var relativt gott. Medelvärdet för pH(H20) var högre än riksgenomsnittet och högre än medelvärdet för Västmanlands län respektive västkustlänen (Göteborgs- och Bohuslän samt Älvsborgs län). Halten utbytbart väte och aluminium samt utbytesaciditeten var i medeltal betydligt lägre än de värden som rapporterats för grannlänen (Stockholm och Västmanlands län) och västkustlänen. Humuslagret uppvisade även ett gott tillstånd vad gäller halten av lättillgängliga växtnäringsämnen. Basmättnadsgraden var t. ex. betydligt högre än vad som är normalt för svensk skogsmark och betydligt högre än i grannlänen. Dessutom var kalciummättnaden och Ca/Al-kvoten i regel hög samt aluminiummättnaden mycket låg.Rostjordens tillstånd var sämre än humusskiktets. Länets brunjordar var exempelvis i genomsnitt lika sura i rostjordens översta del som riksgenomsnittet. Podsolerna var dessutom något surare än landets medelpodsol. På fem av de undersökta lokalerna hade rostjorden i sin översta del pH-värden som var < 4.5 (pHH2O). Två lokaler hade pH-värden omkring 4.6 (pHH2O). På sex lokaler uppmättes höga halter av utbytbart aluminium (21-45 ¼ekv/g). Halten var högre än 40 ¼ekv/g på tre av dessa. Detta innebär att den utbytbara aluminiumhalten i länets skogsmark är av samma storleksordning som i Västmanlands län och i västkustlänen men lägre än i Stockholms län och i skånelänen. Basmättnadsgraden uppgick i medeltal till 42 % vilket indikerar ett bra genomsnittligt marktillstånd. Medelvärdet var betydligt högre än för Västmanlands län och Stockholms län. Däremot var lokalernas förråd av basiska näringsämnen i rostjorden högst varierande. På kalklokalerna var baskatjonförrådet mycket högt medan sandlokalerna däremot uppvisade ett mycket lågt förråd. Sandmarkerna uppvisade dessutom höga värden på aluminiummättnaden (70-80 %) samt låga Ca/Al-kvoter (0.1 - 0.2).På merparten av lokalerna var tillståndet i C-horisonten mycket bra. pH-värdet var i medeltal högre än riksgenomsnittet och högre än för Stockholms län. Halten av utbytbart väte var relativt låg på samtliga ytor. På merparten av ytorna konstaterades dessutom låga halter av utbytbart aluminium och låga utbytesaciditeter. Huvuddelen av ytorna uppvisade även ett gott tillstånd vad gäller tillgången på basiska näringsämnen. Både basmättnadsgraden och kalciummättnaden var i medeltal högre på länets ytor än på de undersökta ytorna i Stockholms län. Summan av utbytbara baskatjoner var dock något lägre än för Stockholms län.Även om merparten av lokalerna uppvisade ett gott tillstånd i C-horisonten fanns det dock lokaler där tillståndet var sämre. På tre lokaler var PHH20 d 5. En lokal hade anmärkningsvärt hög halt av utbytbart aluminium. Sex lokaler uppvisade låga värden (< 5 ¼ekv/g) på summan av utbytbara baskatjoner.