Aspen (Aspius aspius) är en hotad fiskart och finns med på rödlistan över hotade arter ikategorin sårbar (VU) (Gärdenfors 2005) och den finns även upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv. De största hoten mot arten är vandringshinder exempelvis i form av dammar, som hindrar fisken från att nå viktiga lekområden högre upp i vattensystemen och habitatdegradering som utdikningar och rensningar. Artens huvudutbredning i Sverige är i de stora sjöarna Vänern, Hjälmaren och Mälaren (Berglund 2004). Åtgärder är generellt nödvändiga för att bevara artens livsmiljöer.I Uppsala län har flera projekt genomförts de senaste åren för att ta reda på mer om aspbestånden i länet (Tenfält 2003, Berglund 2006, Berglund 2007). Åtgärder för att bevarabestånden har också vidtagits. Bland annat har Sävjaån upptagits i nätverket Natura 2000 och i centrala Uppsala stad byggs det fiskvägar förbi Islandsfallet och Kvarnfallet.Aspen leker under en intensiv period på ca en vecka i slutet av april och det kan vara svårt att få syn på fisken i det ofta grumliga vattnet även om man lyckas besöka lokalerna vid rätt tidpunkt. Vid en inventering av aspens leklokaler i Uppsala län gjordes ett försök leta efterasprom istället för att observera vuxen fisk (Berglund 2006). Rom har fördelen att den ligger kvar under cirka 14 dagar, vilket ger en längre tidsperiod att genomföra själva inventeringen. Rom går även att inventera i djupa och grumliga vattendrag (Gustafsson 2006). Problemet med att inventera rom är att det är svårt att veta till vilka arter rommen hör. Det finns flera arter som vandrar upp i vattendrag för att leka och flera som lägger sin rom på justströmsträckor. Under 2006 genomfördes försök med att utveckla en kvantitativ metod för att försöka följa beståndsutveckling hos asp med hjälp av rominventeringar. Slutsatserna var att en kvantitativ metod baserad på rom inte är praktiskt genomförbar (Berglund 2007).En kvalitativ metod där man kan avgöra om asp leker på en lokal är dock genomförbar. Att kunna identifiera lekområden för asp är viktigt bland annat för det kommandeåtgärdsprogrammet som Fiskeriverket tar fram för aspen. I områden där asp förekommer kan man placera ut fällor och samla in rom från potentiella lekområden och på så vis snabbt kartlägga leklokalerna. Fiskeriverket har i en rapport pekat ut potentiella lekområden för asp (Berglund 2004) och med denna metod skulle lek kunna verifieras. Detta projekt syftar till att utveckla en metod för inventering av leklokaler för fiskarten asp baserad på rominventering samt att försöka definiera andra arters lekhabitat. Genom rominventeringar minimerar manrisken att störa fisken under en känslig del av livscykeln.I rapporten redovisas försök som syftar till att utveckla en metod för kvalitativ inventering av asp. I försöket testades om den DNA-metod som utvecklades 2006 (Berglund 2007) fungerar för asppopulationer utanför Uppland. Olika typer av romfällor prövades även i olika habitat ivattendrag och sjöar.DNA-analyserna från 2007 visade att metoden fungerar för andra populationer än den/de uppländska men även att det kan finnas en liten risk för felaktiga artbestämningar. Av de olika testade materialen i fällor visade det sig att stenbelagd dammduk och betongplattor fungerade bäst. Plastbelagt hönsnät är ett annat material som lämpar sig väl i strömmande vattendrag. Resultaten av försöken 2006 och 2007 har resulterat i en metodhandledning för inventering av aspleklokaler.