Kunskaperna om den vitryggiga hackspettens förekomst och miljökrav har ökat under hela 1980-talet. Inventeringar har utförts i Uppsala län under flera säsonger och dessa visar på en successiv minskning sen mitten av 1970-talet.För att arten ska kunna överleva och återta något av sin tidigare utbredning krävs ett medvetet och konsekvent arbete med bevarandet av de miljöer hackspetten kan överleva i. För detta ändamål har nu en länsplan gjorts med detaljerad beskrivning av de biotoper som vi idag bedömer som de mest attraktiva för arten. Här i ingår även många idag tomma revir eller "enbart" resumtiva vitryggsmiljöer.Bland de mer konkreta åtgärder som föreslås i planer för Uppsala län är naturreservat för sammanlagt 235,7 ha och förslag till civilrättsliga avtal på sammanlagt 241,3 ha.Skyddandet av värdefulla miljöer för den vitryggiga hackspetten är ett viktigt led i arbetet med att bevara hotade miljöer och arter överhuvudtaget. Sambandet mellan vitryggsförekomster i länet och i övrigt höga naturvärden är påfallande med områden som Andersby ängsbackar, Fiby urskog och Båtfors som några exempel.Länsplanen bygger på material från tidigare arbeten av Gustaf Aulén och Pär Eriksson, och har slutförts av Martin Amcoff och Pär Eriksson under 1989. Kunskapsunderlaget vad gäller förekomst av vitrygg och för den gynnsamma biotoper i länet kan nog sägas vara gott.Fem storområden har fältinventerats och redovisas i detalj. Ytterligare tre (storområden) som bedömts ha lägre värde för arten redovisas översiktligt, liksom sammanlagt 11 mindre objekt belägna utanför storområdena.I kartmaterielt finns de värdefullaste avdelningarna inom de fem viktigaste storområdena, numrerade och inritade på eko-kartor 1:10.000. Alla storområden finns på. topo-kartor 1:50.000 tillsammans med nämnda avdelningar schablonmässigt inritade. På samma topo-kartor finns även 11 stycken objekt inritade med tillhörande beskrivningar under rubriken "objekt utanför storområden". I de storområden som detaljredovisas har enskilda kärnområden urskiljts och förslag till skydd eller skötsel angetts. Dessa särskilt värdefulla biotoper är av central betydelse för arten och måste så långt som möjligt skötas/bevaras i enlighet med länsplanens intentioner. Dessa områden som redovisas i olika avdelningar är strikt avgränsade till de mest optimala miljöerna för den vitryggiga hackspetten. Det är således inga buffertzoner tilltagna kring dem. Förslagen till skydd/skötsel är i första hand gjorda med utgångspunkt för varje enskild avdelning. De kan således omarbetas i viss mån för att exempelvis passa in i ett större reservatsförslag. Avdelningar som föreslagits avtal på eller § 21 SVL kan istället hamna inom naturreservat. Omvänt kan vissa områden som föreslagits bli naturreservat istället skyddas genom civilrättsliga avtal om omständigheterna anses lämpliga för det. Arbetet med att avgränsa värdefulla biotoper har helt ägnats åt de idag oskyddade. Således har ex naturreservat som Andersby ängsbackar och Båtfors lämnats utanför redovisningen. I arbetet med länsplanen är det helt nödvändigt att samarbetsrutiner utarbetas mellan länsstyrelse, skogsvårdsstyrelse och projekt vitryggig hackspett. Detta gäller för såväl reservatsfrågor som löpande samråd för avverkningar och vissa markavvattningsföretag inom de i länsplanen redovisade avdelningarna . Skogsvårdslagens möjligheter till naturvårdshänsyn används flitigt i planen och samråd kring detta får en avgörande betydelse. Om inte den hänsyn som föreslagits i planen går att genomföra på frivillig väg måste skyddet utformas genom avtal eller naturreservat.