På uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala gjorde Upplandsstiftelsen en inventering av bombmurkla, Sarcosoma globosum, i C län under våren 2007. Samtliga registreradefyndplatser efter 1970 återbesöktes. Dessutom eftersöktes arten på nya tänkbara lokaler. Förutsättningarna för fruktkroppsbildning var mycket goda under perioden mars-april. Totalt hittades 4 283 fruktkroppar på 215 olika växtplatser, på 56 lokaler. Bombmurklan återfanns på 22 av 34 lokaler där arten tidigare observerats, mellan 1970-2006. Samtidigt hittades 34 nya lokaler för svampen under våren 2007.Av de 12 tidigare kända lokalerna där bombmurklan inte återfanns 2007 är sex stycken spolierade eller troligen spolierade genom avverkning. Fyra lokaler har förändrats så mycket i träd- och markskiktet att bombmurklan sannolikt försvunnit. På de två återstående lokalerna där bombmurklan inte kunde återfinnas, Flostaåsen (nr. 29) och Skogshagen (nr. 83), har inga synliga förändringar skett sedan bombmurklor senast observerades, 2002 resp. 2005. Härborde arten finnas kvar men fruktifierade tydligen inte våren 2007.Åldern på granar och fördelningen av olika trädslag noterades på samtliga fyndplatser 2007. Genomsnittsåldern för granarna på de 56 lokalerna var 84 år och trädslagsfördelningen på de 215 olika växtplatserna var 90% gran, 8% tall och 2% lövträd.Bombmurklan är beroende av grandominerade bestånd på väldränerad mark. Denna kombination är ganska sällsynt i det uppländska landskapet eftersom nästan all torr ochväldränerad skogsmark domineras av tallbestånd.Största hotet mot arten är slutavverkning eller uthuggning av gran för att gynna andra trädslag. Slutavverkade granbestånd på sand och grus återbeskogas vanligtvis med tall. Uthuggning av gran på väldränerad mark förekommer ibland även skyddade områden, t.ex. i naturreservat.Tyngdpunkten i bombmurklans europeiska utbredning ligger i Sverige, och här främst kring Mälarområdet. Svampen kan således betraktas som en ansvarsart där vi i Sverige (bl.a.Uppsala län) har ett stort ansvar för artens bevarande. Fler områden bör därför skyddas formellt och skötseln av befintliga naturreservat, biotopskyddsområden etc. måste anpassas så att bombmurklan kan överleva och även i framtiden ha en livskraftig population.