I första halvan av juni 2007 inventerades på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län dyngbaggar på 43 lokaler. Det viktigaste syftet med inventeringen var att ta reda på hur utbredd streckdyngbaggen (Aphodius merdarius) är i Stockholms län. Streckdyngbaggen är en art som är ganska hårt knuten till hästspillning, helst i torra, varma betesmarker. Efter 1950 har arten gått mycket snabbt tillbaka i Sverige och ansågs försvunnen från fastlandet. I slutet av 1990-talet och på 2000-talet har arten återfunnits på flera platser i södra Sverige, bl.a. i Stockholms län.Vid denna inventering hittades streckdyngbaggen i 25 av de 43 inventerade betesmarkerna. I flera fall var dessutom streckdyngbaggen den dominerande arten. Streckdyngbaggen hittades både i naturbetesmarker med andra höga naturvärden och i rastgårdar i anslutning till ridstall som i övrigt helt saknade naturvärden. Streckdyngbaggen verkar vara lika vanlig i Nynäshamns kommun i södra delen av länet som i Vallentunakommun i norra delen. Den främsta anledningen till att streckdyngbaggen minskade så snabbt efter 1950 var förmodligen förändringar inom jordbruket, främst att hästen på allvar ersattes av traktorer. Orsaken till att streckdyngbaggen åter igen verkar ha blivit vanligare beror förmodligen på att hästar åter igen blivitvanligare.Inventeringen var en insats i enlighet med åtgärdsprogrammet för spillningslevande skalbaggar.