Rapporten beskriver tillstånd och trender med avseende på försurning i Stockholms läns sjöar. Den innehåller även en beskrivning av de kemiska och biologiska förhållandena i de sjöar som fortfarande behandlas genom kalkning. Försurning av sjöar och vattendrag i Stockholms län har historiskt sett varit av mindre omfattning jämfört med andra delar av södra Sverige. Nedfallet av försurande ämnen har varit relativt litet över länet och sjöarna har vanligtvis hög förmåga att motstå försurning. Andelen sura sjöar har tydligt minskat sedan början av 1990-talet som en effekt av minskat nedfall av försurande svavel- och kväveföreningar. I dagsläget bedöms mindre än 2 procent av länets cirka 800 sjöar vara försurade. För att motverka försurningens negativa effekter har sammanlagt cirka 30 sjöar kalkats i länet sedan slutet av 1970-talet. Antalet kalkade sjöar har dock kunnat minska i takt med att försurningen minskat och verksamheten bedöms nu kunna upphöra helt. Det svenska delmålet om försurning av sjöar och vattendrag bedöms vara uppfyllt i Stockholms län: ”År 2010 ska högst 5 procent av antalet sjöar och högst 15 procent av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan”.