Ett förorenat område är ett område där mark, grundvatten, ytvatten, sediment eller byggnad är så förorenat av en eller flera lokala punktkällor, att halterna påtagligt överskrider lokal/regional bakgrundshalt. Förorenadeområden har företrädesvis uppkommit genom utsläpp, spill och olyckor vid industriell verksamhet. Deponier och utfyllnader kan också vara betydande föroreningskällor. Dessa områden kan utgöra allvarliga spridningskällor avskadliga ämnen med oacceptabla miljö- och hälsoeffekter som följd.Länsstyrelsen i Stockholms Län har sedan 1997 arbetat med att inventera misstänkt förorenade områden. Denna rapport sammanfattar resultaten från inventeringen av järn- stål- och manufakturbranschen, ferrolegeringsverk,samt primära och sekundära metallverk (se karta fig.1). Inventeringarna följer MIFO-metodiken (Metodik för Inventering av Förorenade Områden) som beskrivs i Naturvårdsverkets rapport 4918. Inventeringarna har fokuserat på nedlagda verksamheter, de som är i drift har endast identifierats.Inventering innebär riskklassning av objektet. Riskklassningen utgör underlag för att kunna prioritera vilka objekt som är mest angelägna att föravidare i efterbehandlingsarbete.• Järn- stål och manufaktur – Totalt har 32 objekt identifierats, 23 av dessa har inventerats och riskklassats. Om sju av de 32 objekten finns det för lite uppgifter för att riskklassning ska vara möjlig ochtvå har riskklassats i samband med annan branschinventering eller är åtgärdade som i fallet med Nykvarnsområdet.• Ferrolegeringsverk – Inga uppgifter om förekomst i länet.• Primära metallverk - Två nedlagda metallverk är inventerade och riskklassade, samt ett som är i drift vilket har identifierats. Bland de föroreningar som kan tänkas härstamma från verksamheten finns bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver och lösningsmedel.• Sekundära metallverk – Två historiska mässingsbruk med liten omfattning identifierades, de faller ej inom de begränsningar för branschen som Naturvårdsverket definierat. Dock faller de inom ramen för järn- stål- och manufakturbranschen och har riskklassats där. En pilotfabrik med industriforskning och begränsad tillverkningfanns under 1960- och 70-talet i Nynäshamn.Naturvårdsverket har placerat järn-, stål- och manufakturindustrin samt primära metallverk och ferrolegeringsverk i den högsta generella riskklassen1. Sekundära metallverk faller inom riskklass 2 i den generella riskklassningen, men uppgifterna kring dessa verksamheter framkom i samband med inventering av de tidigare omnämnda.