Ett förorenat område är ett område där mark, grundvatten, ytvatten, sediment eller byggnad är så förorenat av en eller flera lokala punktkällor, att halterna påtagligtöverskrider lokal/regional bakgrundshalt. Förorenade områden har företrädesvis uppkommit genom utsläpp, spill och olyckor vid industriell verksamhet. Deponier och utfyllnader kan också vara betydande föroreningskällor. Dessa områden kan utgöra allvarliga spridningskällor av skadliga ämnen med oacceptabla miljö- och hälsoeffekter som följd.Länsstyrelsen i Stockholms Län har sedan 1997 arbetat med att inventera misstänkt förorenade områden. Rapporten sammanfattar resultaten från inventeringen av sulfidmalms- och järngruvor. Inventeringarna följer MIFO-metodiken (Metodik för Inventering av Förorenade Områden) som beskrivs i Naturvårdsverkets rapport 4918. Inventering görs enligt MIFO, fas 1, som innebär att riskklassning av objekten görs, enbart på grundval av arkivstudier, intervjuer samt platsbesök., utan provtagningar. Riskklassningen utgör underlag för att kunna prioritera vilka objekt som är mest angelägna att föra vidare i efterbehandlingsarbete. Föroreningars hälso- och miljöeffekter beskrivs i rapporten, vid sidan av kemiskaoch biologiska processer i gruvavfall. Gruvavfall med högt innehåll av sulfidmineral kan utgöra ett allvarligt lokalt och regionalt miljöproblem om metaller såsom till exempel koppar, zink, bly, kadmium och arsenik lakas ut i större mängder.Naturvårdsverket har placerat sulfidmalmsgruvor i den högsta generella riskklassen 1, järnmalmsgruvor har den generella riskklassen 3 och ska enbart identifieras (ej inventeras och riskklassas). Av praktiska skäl har järnmalmsgruvorna identifierats i samband med denna inventering av sulfidmalmsgruvor. Detta också då gränsdragningen av vad som karakteriseras som sulfidmalmsrespektive järnmalmsgruva inte alltid är klar. Även grafit- och pegmatitbrott har inventerats eftersom dessa mineral förekommer tillsammans med sulfidmineraloch kan ha liknande miljöproblem som sulfidmalmsgruvorna.Stockholm är inget gruvlän, men har dock tre områden av större intresse, Utö med lång gruvhistorik, Järna gruvområde och Herräng i Norrtälje, ett område med flerän hälften av länets gruvor. Ingen gruva är i drift i Stockholms län idag. Många gruvor har varit aktiva i hundratals år, men enbart ett fåtal av dem var verksammaunder 1900-talet.Totalt har cirka 270 gruvor identifierats i 12 av länets 26 kommuner. Av de totalt cirka 30 sulfidmalmsgruvorna och 40-talet pegmatit/fältspatsbrotten har 15 inventerats och riskklassats. En gruva har riskklassats i samband med tidigare inventering. Av de 15 riskklassade gruvorna har fyra bedömts tillhöra riskklass 2 med stor risk för människa och/eller miljö, nio har förts till riskklass 3 med måttlig risk och två gruvor har bedömts tillhöra riskklass 4 med liten risk för människa och miljö. Se karta på sida 10 och tabell sida 11.