Den svenska kustens stränder är utsatta för ett högt exploateringstryck. Trots att kustområdena är viktiga för både biologisk mångfald och biologisk produktion är kunskapen liten om den faktiska exploateringsgraden. Rapporten Fysisk störning av stränder – Metodstudier för övervakning av exploateringsgraden (Tullback, Kilnäs, Schönfeldt 2001) presenterade indikatormetoden som ett verktyg för övervakning av av graden av exploatering i svenska kustområden. Datainsamlingen, som är relativt snabb och enkel, är baserad på flygbildstolkning och användning av befintliga digitala kartor. Den insamlade informationen behandlas och analyseras i ett vektorbaserat geografiskt informationssystem (GIS). När indikatormetoden tillämpadesvisade det sig emellertid att problem uppstod vid analysen av insamlat material.I denna studie försöker jag lösa dessa problem genom att analysera insamlat data på ett alternativt sätt i ett rasterbaserat GIS. I metodstudien tar jag steg för steg upp problemen som uppstod med ursprunglig metodik och motiverar varför rasteranalys är en bättre lösning. I bilagornapresenteras därefter två förslag till Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning, en för insamling av grunddata och en för den nya GIS-analysen av grunddata. Innehållet i indikatorerna (se nedan) har ändrats och några definitioner har även finjusterats. Exempelvis har jag frångått begreppet ”störning” och använder mig istället av ”exploatering” som jag har valt att definiera som en antropogen fysisk modifiering av naturmiljön. Sammaanalysprincip tillämpas på bryggor och byggnader. Vägindikatorn skiljer sig emellertid så pass mycket från de två andra indikatorerna att en specialstudie krävs för att göra klar denna.Brygg- och byggnadsfrekvenserna analyserades med hjälp av så kallad grannskapsanalys. Syftet var att skapa en karta av kustlinjen som varken visade själva bryggorna eller byggnaderna utan hur tätt bryggorna eller byggnaderna förekommer. Principen är att en högre tätehet innebär en högre exploateringsgrad. Tätheten delades in i fem klasser baserade på fyra kustområden; Stockholms och Blekinge län samt Haparanda och Öckerö kommun. Detta arbete beskrivs också i rapporten. Ytområdena, hamnarna och tätorterna, lades över de klassade kartorna när de hade transformerats till vektorformat. Dessa områden klassiferades som kraftigtmodifierade (högsta exploateringsklass).Viktiga slutsatser från metodarbetet är bland annat att:- Frekvensanalys är en effektiv metod som ger en bättre bild av verkligeheten jämfört med ursprunglig buffertmetod.- Rasterbaserade GIS är mycket lämpliga för analyser av ytutbredning och exploatering.- Även om metoden eller de föreslagna klassgränserna ändras går det att ta fram ”nya” resultat med hjälp av äldre insamlat material.