Alkaliniteten, som är ett mått på vattnets motståndskraft mot försurning, har ökat i de flesta av länets vattendrag under perioden 1998–2012 som ett resultat av minskat nedfall av försurande svavelföreningar. Samtidigt har vattnet blivit brunare i flera vattendrag. Halterna av näringsämnet kväve har minskat i merparten av länets vattendrag som ett resultat av åtgärder mot övergödning.

Långtidsserier med vattenkemiska data från 22 av Stockholms läns vattendrag har analyserats med avseende på trender. Trendanalysen omfattar 15- årsperioden 1998–2012 och avser haltutvecklingen av variabler av betydelse för vattenkvaliteten. Vattendragens avrinningsområden utgör tillsammans merparten av länets landareal. De viktigaste resultaten är:

• Alkaliniteten, dvs. vattnets motståndskraft mot försurning, har ökat generellt. Detta är effekten av ett minskat atmosfäriskt nedfall av försurande ämnen.

• Halterna av totalkväve samt nitrit- och nitratkväve har minskat överlag som ett resultat av lyckade åtgärder mot läckage av näringsämnen inom jordbruk och skogsmark.

• Halterna av fosfatfosfor har mestadels ökat. I många fall kan detta vara en effekt av ett förändrat klimat som medför ett ökat läckage av fosfater.

• Vattenfärgen, som är ett mått på vattnets innehåll av bruna humusämnen, har ökat i de flesta fall. Detta kan vara en återhämtningseffekt av minskat nedfall av försurande ämnen. Ökningen är dock endast statistiskt säkerställd för kvartal 2 (april – juni).

• Totalhalten av organiskt kol (TOC) förefaller ha ökat i de flesta vattendragen, även om detta inte är statistiskt signifikant överlag.