Rapporten omfattar en utvärdering av flera decenniers mätningar av vattenkemi i 17 sjöar och 15

vattendrag inom den nationella och regionala miljöövervakningen i Norrbottens län. Utvärderingen

omfattar beskrivningen av tillståndet utifrån de senaste tre åren och en trendanalys på

tidsserierna. Vattenförekomsterna har också klassats med avseende på ekologisk status enligt

Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.

Resultaten visar på generellt hög eller god status med avseende på vattenkemi för alla sjöar utom

Bergträsket som hade höga klorofyllhalter och lågt siktdjup jämfört med referensvärdena. Halterna

totalfosfor i Bergträsket liksom i Pahajärvi var så nära gränsvärdet för god status att det

inte gick att ge en entydig klassning utifrån totalfosfor. Även vattendragen hade generellt hög

eller god status med undantag för Kitkiöjoki och Övre Lansjärv som hade totalfosforhalter strax

över gränsvärdet för god status, men inom felmarginalen för klassning.

I de flesta vattenförekomsterna var fosfor det begränsande näringsämnet, men i två av vattendraget

var kväve begränsande och i fem vattendrag och sju sjöar var förhållandet mellan fosfor och

kväve inom området då båda ämnena kan vara begränsande. Många sjöar och vattendrag uppvisade

tecken på minskande halter av näringsämnen.

Sjöarna och vattendragen har generellt neutrala pH-värden och surhetstillståndet har ringa betydelse

för de levande organismerna. Undantaget är Rokån som har pH-värden under fem orsakat

av naturligt höga järnhalter. Den minskande försurningspåverkan från luftdeposition avspeglar

sig i minskande halter av sulfat, men eftersom depositionsnivåerna är så låga har det ingen betydelse

tillståndet i vattnet.

Resultaten för vattnets färg, innehåll av baskatjoner och organsikt kol visar inte på några tydliga

trender utan varierar som svar på förändringar i nederbörd mellan olika år.

De uppmätta tungmetallhalterna i sjöar och vattendrag ligger i de flesta fall långt under gränsvärdena.

Undantaget är zink i Latnjajaure och Hornavan där medelvärdet för perioden ligger lite

över respektive nära det dubbla gränsvärdet. För tungmetaller utan gränsvärden ligger halterna

nära bakgrundsvärdena, med några undantag där berggrunden ger ovanligt höga halter.