Rapporten omfattar en utvärdering av flera decenniers mätningar av vattenkemi i 17 sjöar och 15
vattendrag inom den nationella och regionala miljöövervakningen i Norrbottens län. Utvärderingen
omfattar beskrivningen av tillståndet utifrån de senaste tre åren och en trendanalys på
tidsserierna. Vattenförekomsterna har också klassats med avseende på ekologisk status enligt
Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.
Resultaten visar på generellt hög eller god status med avseende på vattenkemi för alla sjöar utom
Bergträsket som hade höga klorofyllhalter och lågt siktdjup jämfört med referensvärdena. Halterna
totalfosfor i Bergträsket liksom i Pahajärvi var så nära gränsvärdet för god status att det
inte gick att ge en entydig klassning utifrån totalfosfor. Även vattendragen hade generellt hög
eller god status med undantag för Kitkiöjoki och Övre Lansjärv som hade totalfosforhalter strax
över gränsvärdet för god status, men inom felmarginalen för klassning.
I de flesta vattenförekomsterna var fosfor det begränsande näringsämnet, men i två av vattendraget
var kväve begränsande och i fem vattendrag och sju sjöar var förhållandet mellan fosfor och
kväve inom området då båda ämnena kan vara begränsande. Många sjöar och vattendrag uppvisade
tecken på minskande halter av näringsämnen.
Sjöarna och vattendragen har generellt neutrala pH-värden och surhetstillståndet har ringa betydelse
för de levande organismerna. Undantaget är Rokån som har pH-värden under fem orsakat
av naturligt höga järnhalter. Den minskande försurningspåverkan från luftdeposition avspeglar
sig i minskande halter av sulfat, men eftersom depositionsnivåerna är så låga har det ingen betydelse
tillståndet i vattnet.
Resultaten för vattnets färg, innehåll av baskatjoner och organsikt kol visar inte på några tydliga
trender utan varierar som svar på förändringar i nederbörd mellan olika år.
De uppmätta tungmetallhalterna i sjöar och vattendrag ligger i de flesta fall långt under gränsvärdena.
Undantaget är zink i Latnjajaure och Hornavan där medelvärdet för perioden ligger lite
över respektive nära det dubbla gränsvärdet. För tungmetaller utan gränsvärden ligger halterna
nära bakgrundsvärdena, med några undantag där berggrunden ger ovanligt höga halter.
Luleå: Länsstyrelsen , 2014. , p. 99