Palsar är kullar eller mer vidstäckta upphöjningar i myrmark med torv i ytan vilka innehåller

ständigt tjälad torv och eller mineraljord. De har bildats genom tjällyftning. Höjden på palsarna

som finns i Sverige varierar från några decimeter till 6-7 m. De förekommer i utkanten

av permafrostens utbredningsområde och är mycket känsliga för förändringar i klimatet.

Palsmyrar är en s.k. prioriterad naturtyp inom EU´s habitatdirektiv, vilket innebär att de har

bedömts utgöra en av de mest hotade naturtyperna inom EU. Vart 6:e år skall Sverige rapportera

till EU om bevarandestatusen för palsmyrar. I rapporteringen ingår utbredning, förekomstareal,

kvalitet, framtidsutsikter och en samlad bedömning. Underlaget som användes

vid den tidigare rapporteringen år 2007 har varit Vegetationskartan som producerades under

1980-talet. På vegetationskartan finns symboler för palsar. Dessa symboler visar kartografisk

var palsar finns men eftersom de inte utgörs av ytor är de inte lämpade för arealberäkningar.

Med anledning av att det är ca 25 år sedan kartan togs fram och klimatet har förändrats i

negativt riktning för palsmyrarna uppstod ett behov av en ny kartering av palsmyrar.

På uppdrag av Naturvårdsverket har en kartering av Sveriges palsmyrar genomförts under

2013. Karteringen har utförts med hjälp av flygbildstolkning i ett rutnät med 100 x 100 m´s

rutor. I respektive ruta har andel pals och palsrelaterat vatten angetts. Totalt har ca 250 000

rutor karterats. I 12 960 av dessa rutor förekommer pals. Den totala arealen pals är 1977,30

ha. 99,9 % av landet palsareal finns i Norrbottens län. Resterande 0,1 % finns i Västerbottens

län. 47 % av palsarealen ligger inom skyddade områden som nationalparker, naturreservat

och Natura 2000-områden. Sverige största sammanhängande palsområde Vissátvuopmi som

innehåller 13,8 % av landets palsareal är inte skyddad. Med pågående klimatförändringar

med högre årmedeltemperaturer och ökad nederbörd går palsmyrarna generellt mot en

negativ utveckling. Men under karteringen har trots allt ett antal områden med lokala förutsättningar

som gynnar palstillväxt påträffats.

Artikel 17 rapporteringen till EU 2013 baserades på resultat från karteringen. Resultatet kan

med fördel användas som utgångspunkt för fortsatt uppföljning av utvecklingen av palsmyranas

bevarandestatus. I rapporten ges förslag på metod för biogeografisk uppföljning som kan

användas både för rapportering till EU och uppföljning av miljömålet Myllrande våtmarker.

Palsas are hillocks or more extensive elevations in mires which are covered by or completely

built of peat and contain permanently frozen soil. They have been formed by frost heave. The

height of palsas in Sweden varies from a few decimeters to 6 – 7 meters. They are found at

the edge of the distribution area of permafrost and are very sensitive to changes in climate.

Palsa mires constitute a so called priority habitat in the Habitats Directive of the EU. This

means that they are considered to be one of the most threatened habitat types within the

Union. Every six years, Sweden shall report to the EU on the conservation status of palsa

mires. The reporting shall include distribution, area, quality, prospects and an overall assessment.

The previous reporting, in 2007, was based on a vegetation map which was produced

in the 1980s. This map has symbols of palsas. The symbols show cartographically where

palsas are found. However, they do not consist of surfaces and are therefore not suitable for

area estimates. Because it is 25 years since the vegetation map was made and the climate

has changed in the negative direction for palsa mires, the need for a new mapping of palsa

mires emerged.

Commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency, a mapping of palsa mires

in Sweden was made in 2013. The mapping was performed by aerial photo interpretation

in a grid of squares (100 m x 100 m). In each square, the percentage of palsas and water

related to palsas was specified. A total of about 250 000 squares were mapped. 12 960 of

these squares contain palsas. The total palsa area is 1977,30 hectares. 99,9 % of the Swedish

palsa area is situated in the County of Norrbotten and the remaining 0,1 % in the County of

Västerbotten. 47 % of the palsa area is situated within protected areas, e.g. national parks,

nature reserves and Natura 2000 sites. Vissátvuopmi, the largest contiguous palsa region in

Sweden, containing 13,8 % of its palsa area, is not protected. Ongoing climate change with

higher temperature and increased precipitation means that palsa mires generally develop in

a negative direction. However, some areas with local conditions favouring palsa growth have

also been found during the mapping.

The reporting to the EU 2013 on palsa mires, according to Article 17 of the Habitats Directive,

was based on results of the mapping. These results provide an excellent basis for continued

monitoring of palsa mires, in particular as regards the development of their conservation status.

In the report a methodology for bio-geographical follow up of palsa mires is proposed. It

can be used both for reporting to the EU and for monitoring and evaluation of the national

environmental objective “Thriving wetlands”.