Sammanlagt fångades 10 fiskarter säsongen 2014 i Östergötland. Utöver dessa noterades signalkräfta på ett flertal platser. I snitt fångades ca 2,7 arter per lokal med en faktisk variation på 0-7 arter.  Den vanligaste fiskarten är öring, som hittades på 38 av 42 undersökta lokaler. Den höga förekomsten av öring är helt naturlig eftersom elprovfiskena i huvudsak genomförs på strömsträckor, d.v.s. områden som öringen använder för lek- och uppväxt. Även andra lithofila, och tämligen stationära, arter som lake, stensimpa och simpa är frekventa i fångsten. Elritsan, som också är lithofil, är en stimbildande och rörlig fiskart, som trots detta ofta hittas på eller i anslutning till strömsträckor. Ofta förekommande i fångsten är även arter som gädda, mört och abborre. Liksom elritsan är abborre och mört ofta stimbildande, men uppehåller sig normalt inte varaktigt på strömsträckor.

Flera av de förekommande fiskarterna, främst mört, elritsa och kräfta, är känsliga för försurning och reproduktionen slås ut tidigt. Eftersom dessa inte är stationära arter som stadigvarande uppehåller sig på strömsträckorna används dock öring som indikator vid en bedömning av försurnings-påverkan.

På sex lokaler fångades den rödlistade laken som klassificeras som nära hotad (NT). Stensimpan är inte rödlistad, men upptagen på EUs artlista i Art & habitatdirektivet.

Öringtätheten på lokalerna varierar, men generellt är tätheterna högre i vattendrag med vandrande bestånd. I Östergötland finns flera bestånd av sjövandrande öring, bland annat de unika bestånden av både nedströmsvandrande och uppströmsvandrande öring i Sommen. I Vättern, Östra Lägern, Åsunden och Åkervristen är öringbestånden uppströmsvandrande.

Den högsta, beräknade, sammanlagda tätheten av öring, 192,6 st/100 m2 noterades i Torshagsån (lokal Åby centrum). Den högsta tätheten av årsungar noterades i Kvarsebobäcken (lokal Mynningen) med en beräknad täthet på sammanlagt 181,8 st/100 m2. Inga öringar fångades över huvudtaget i Bäck från Lillören (lokal Lillörnsbäcken), Fjällbäcken (lokal Ned fall/Gula huset), Flemmabäcken (lokal Flemma) och Häradsbäcken (lokal Bro till Finnhemmet).

Östergötlands län är tämligen förskonat från försurningspåverkan, men behov av kalkning finns i de norra delarna av länet samt i vissa områden i södra delen av länet. Bland de drabbade områdena finns Kolmården, där flera av de undersökta vattendragen ligger. Vattendrag som ingått i elfiskeundersökningen 2014, och som rinner upp i Kolmården, eller i närområdet, är Djupviksbäcken, Getåbäcken, Kolmårdsbäcken, Kvarsebobäcken, Pjältån, Svintunabäcken, Svintunaån och Torshagsån. Åtgärdsområden i södra delen av länet berör Kisaån, Bulsjöån och Silverån. Vikande tätheter av öringårsungar på båda lokalerna i Silverån samt i Kolmårdsbäcken gör att viss uppmärksamhet bör ägnas åt dessa vattendrag. Notera att pågående restaureringsarbete i Kisaån medför att inga säkra slutsatser kan dras utifrån provfiskeresultatet.

Många av de undersökta vattendragen är påverkade av rätning, rensning och fragmentering, men även olika grader av reglering. Denna typ av påverkan medför vanligen att lek- och uppväxtområden skadas eller helt omintetgörs. Av de elfiskade lokalerna bedömdes Kisaån, Storån, Sjöhamrabäcken och Vammarsmålaån vara särskilt påverkade av rensning och rätning.

Vad gäller reglering kan nämnas nedre Bulsjöån, d.v.s. ett av de vattendrag som utgör reproduktionsområde för den uppströmsvandrande öringen i Sommen, men även Svartån, som avvattnar Sommen, regleras. I vilken grad regleringen påverkar öringbestånden är dock svårt att avgöra.

En påverkansfaktor som troligen hade stort genomslag vid årets provfiske var uttorkning av vissa vattendrag. Särskilt drabbad var Börrumsån som var i stort sett helt torr. Det kan förmodas att mortaliteten ökat betydligt i Börrumsån sommaren 2014. Lågt vatten noterades emellertid i många av de elfiskade vattendragen.

För att gynna öringbestånden har fiskevårdsåtgärder utförts på eller i anslutning till elfiskelokalerna i flera vattendrag. I Kärrsbyån och Silverån har stenutläggning genomförts. I Kisaån har block, sten, grus och död ved tillförts. I Odensbergsbäcken och Bulsjöån mellan Västra och Östra Lägern har naturliknande fiskvägar anlagts.

Fiskfaunans status bedömdes i en majoritet av fallen vara hög eller god, totalt bedömdes 16 lokaler ha en hög status och 18 lokaler har en god status. Tre lokaler bedömdes ha dålig status, i två fall eftersom fisk saknades.