Sammanfattning
Sammanställningen av data från projektets första del, där merparten av lokalerna är belägna i Jämtlands län, visar att den största förändringen av björkens trädgräns ägde rum mellan 1915 och 1975 (Figur 5-6). Ett exempel på snabb tillväxt under 1900-talets senare del utgör den idag trädgränsbildande unga björken i Hårdeggens norra sluttning (Figur 7). Även i Molnets SSE-sluttning har björkens trädgräns flyttats upp mest under perioden 1975-2006 (Figur 8). I Brattriets sydvästra sluttning finns den trädformiga björk som bildar den högsta (hittills kända och dokumenterade) trädgränsen i Sverige (Figur 9).
Även för granens trädgräns var altitudförändringen något större mellan 1915 och 1975 (Figur 10-11 respektive 14-15) jämfört med 1975-2006. I Lill-Skarvens SE-sluttning (Figur 12) höjdes emellertid granens trädgräns 165 m mellan 1975 och 2006, vilket är den allra snabbaste förändringen i denna delstudie. Granens trädgräns i Nipfjällets sydvästra sluttning (Figur 13) flyttades upp 26 m under 1900-talets senare del jämfört med 20 m mellan 1915 och 1975.
Största altitudförändringen för tallens trädgräns ägde rum 1975-2006 (Figur 14-15). Den allra största höjningen har skett i Molnets SSE-sluttning med 128 m under perioden 1915-2006 (Figur 16). Här höjdes emellertid trädgränsen mest mellan 1915 och 1975 (105 respektive 23 m). Det kan jämföras med tallens trädgräns i Hårdeggens N-sluttning (Figur 17) där förändringen endast var 5 m mellan 1915 och 1975 och helt oförändrad mellan 1975 och 2006.
De högsta trädgränserna för björk (1137 m ö.h.), gran (1029 m ö.h.) och tall (1044 m ö.h.) har uppmätts på Brattriet (SW) i västra Härjedalen (Figur 18). Här går också tallens trädgräns högre än granens. Detta förhållande tenderar att bli vanligare mot söder, där klimatet får en ökad grad av kontinentalitet. Samtliga trädgränser stiger mot söder, men allra tydligast är detta för tallen (Figur 19).
Stor-Skarvens ESE-sluttning och Hårdeggens NW-sluttning är de enda lokaler där trädgränserna för samtliga arter (björk, gran och tall) har höjts under båda mätperioderna (Figur 20-22). I de undersökta objekten i Dalarna, med undantag av Molnets SSE-sluttning, har förändringarna varit relativt små jämfört med övriga delar av undersökningsområdet.
De största enskilda uppmätta trädgränshöjningarna för respektive art är 190 m för björk på Brattriet SW (Figur 9) mellan 1915 och 2006, d.v.s. 2,3 m/år och för gran i Lill-Skarvens SE-sluttning (Figur 12) mellan 1975 och 2006, d.v.s. 5,3 m /år. Tallens trädgräns uppvisade den största förändringen med 165 m under perioden 1975-2006, d.v.s. 3,7 m /år, i Lill-Skarvens SSE-sluttning.
2006. , p. 21