Denna rapport har utvärderat huruvida kommunernas kontinuerliga mätningar av de ämnen som ingår i delprogrammet "

Exponering via luft" inom HÄMI (Hälsorelaterad miljöövervakning) kan ersätta motsvarande HÄMI-mätningar i urban bakgrund och gaturum för att på detta sätt kunna lösgöra resurser till att t.ex. utöka antalet mätningar eller mäta på fler substanser.

Inventeringen av tillgänglig kommunal mätdata visade att det enbart finns heltäckande mätdata för den utvärderade perioden (2000-2009) för NO

2 i urban bakgrund samt gaturum och att motsvarande heltäckande kommunala mätningar för samtliga övriga ämnen och orter saknas. Kommunala mätningar av PM2.5 i urban bakgrund har sedan 2006 börjat mätas i Malmö, Göteborg och Stockholm och sporadiska mätningar av bensen i gaturum förekommer i Malmö och Stockholm. De kommunala mätningar som genomförs för alla ämnen skiljer sig dock åt metodmässigt från de provtagare som används inom HÄMI-projekten.

Vid jämförelse av de olika mätserierna är överenstämmelsen överlag mycket hög. Dessa jämförelser måste dock sättas i relation till syftet med dessa mätningar inom HÄMI vilket främst är att utvärdera allmänbefolkningens exponering för cancerframkallande luftföroreningar i tätortsmiljö och där bakgrundsmätningar används till att ge information om den allmänna urbana exponeringen. Baserat på detta kan de HÄMI-finansierade gaturumsmätningarna överlag diskuteras då dessa är svåra att relatera till personburna exponeringsstudier. Uppmätta halter i ett gaturum kan markant skilja sig åt både mellan olika gaturum (beroende på trafiksituation och gaturummens utformning) samt inom samma gaturum (beroende på mätarens placering, vindriktning etc.). Det är därför svårt att överföra mätvärden för luftföroreningar inom ett enskilt gaturum till allmän individuell exponering.

Även utomhusmätningar av formaldehyd kan ifrågasättas då den främsta exponeringskällan för detta är inomhusmaterial varför allmänbefolkningens exponering kan vara svår att relatera till rådande utomhushalter.

Rörande urbana bakgrundsmätningar av NO

2, som finns tillgängliga i kompletta mätserier för samtliga orter, så gör de skillnader i provtagningsmetodik som används samt det beroendeförhållande som ett kommunalt datavärdskap skulle medföra att rekommendationen är att bibehålla HÄMI-mätningar av NO2 i urban bakgrund. Den bristfälliga täckningen av kommunal mätdata för övriga cancerframkallande ämnen gör att HÄMI-mätningar av dessa ändå bör fortgå för att säkerställa kontinuerlig övervakning av dessa i tätortsluft. Kostnaden för att parallellt fortsätta med mätningar av NO2 är därmed försumbar.