Sammanfattning

Vi rekommenderar att dyktransekter enligt den nationella undersökningstypen

för

Vegetationsklädda bottnar, ostkust (Naturvårdsverket 2004) används vid

övervakning av makrovegetation. Metoden ger möjlighet till hög taxonomisk

noggrannhet och kan svara upp mot i stort sett alla förvaltningsuppdrag. Den

fungerar bra för att beskriva djuputbredning och täckningsgrad av arter.

Skattningarna kan även omräknas till täckningsindex. Tyvärr finns det ingen

fullständig metodbeskrivning. För att säkerställa kvalitén i nationella databaser

och underlätta upphandling av inventeringsuppdrag för myndigheterna bör en

tydlig metodbeskrivning omgående tas fram. Av samma orsaker behövs även

metodikkurser anordnas och i kombination med kontinuerlig interkalibrering av

täckningsgradsskattning och artbestämning kan en ackreditering av utförare

genomföras.

När det gäller att designa ett miljöövervakningsprogram så bör syftet med

övervakningen först definieras. Att övervaka klimatförändringen, övergödningen

eller följa upp ekologisk status i vattenförekomster styr hur programmet sätts

upp. Ett brett program med transekter spridda från inner till ytter skärgård dvs. i

skärgårdsgradienten och en metod som har bra taxonomisk (och rumslig)

upplösning ger möjlighet att nyttja data för fler syften.

Vår rekommendation när det gäller att designa ett övervakningsprogram för att

följa upp storskaliga förändringar är att inte lägga stationerna alltför nära lokala

utsläppskällor. Om stationerna ska användas som referens till recipienter ska de

dock inte placeras för långt ut, så att de enbart beskriver förhållanden längst ut i

skärgårdsgradienten.

Vi rekommenderar att programmet bör följa upp flera responsvariabler t.ex.

djuputbredning av arter, täckningsgrad, och diversitet. På detta sätt ökar chansen

att programmet fångar upp framtida, okända förändringar. Det är också en

förutsättning för att nyttja transekterna för fler förvaltningssyften.

Bottensubstrat är en av de faktorer som har störst betydelse för

makrovegetationens sammansättning och täckningsgrad. Det är viktigt att ta

hänsyn till detta när framtida analyser av data görs. Det är troligtvis en mycket

viktig faktor när det gäller att stratifiera placering och bestämma antalet stationer

vid uppbyggnad av ett övervakningsprogram. I Bottniska viken är det mycket

vanligt med transekter med blandade substrat eller att transekterna relativt snabbt

övergår från hårdbotten till mjukbotten eftersom kusten är på många ställen

flack. Detta är probelmatiskt för övervakning av ekologisk status kopplat till

djuputbredning av arter.

Våra analyser av djuputbredning och täckningsindex inom fyra skärgårdsområden

visar att man med fördel kan stratifiera sina provpunkter utifrån

vågexponering. Syftet med undersökningen bestämmer dock var i skärgården

dessa lokaler bör ligga.