Sammanfattning

Småvatten i form av dammar och våtmarker har en viktig funktion i både den

terrestra och akvatiska miljön. Småvatten är en svacka eller hålighet som är

vattenfylld året om. De främjar den biologiska mångfalden på landskaps och art

nivå genom att utöka antalet småbiotoper och vara uppehållsplats och födoplats

för många djur och växter. De fungerar även som buffert för flödesvariationer och

som kväverenare i vattendrag, vilket minskar halten näringsämnen som når ut i

havet och där bidrar till övergödning. De flesta antropogena småvattnen har sitt

ursprung från 1800-talet och 1900-talets början, då näringsrik märgellera grävdes

upp från åkrar och hålen på åkrar fylldes upp med nederbörd. I samband med

jordbrukets effektivisering så jämnades många av dessa märgelhålor och antalet

småvetten minskade avsevärt. Sedan mitten på 1980-talet har småvatten och

våtmarker uppmärksammats i en rad olika miljöprojekt i Skåne.

Syftet med det här projektet var att undersöka hur förekomsten av småvatten

förändrats under de senaste 60 åren. Inventeringen gjordes med hjälp av

flygfotografier från 1940-, 1980- och 2000-talet. Basen för studien är 30 stycken

5*5 kilometers rutor slumpmässigt fördelade i Skåne. Analysen innebar att

uppskatta antalet och totala arean småvatten i varje ruta. En indelning av skog och

åker region gjordes för att studera regionsskillnader. En klassificering av

omkringliggande marktyp utfördes för att se i vilken marktyp som främsta

förändringarna skett samt i vilken storleksklass dessa förändringar inträffat.

Projektet syftade även till att utarbeta en metodik för att kunna utföra en storskalig

inventering av småvattenförändringar under en lång tidsperiod.

Resultaten visar att metodiken för att genomföra en inventering av detta slag var

tillfredsställande vad gäller area- och antalsförändringen, och grunddata för att

vidare undersöka kvävereningspotential för småvatten saknas. Vidare har antalet

småvatten nästan halverats mellan 1940-talet och 1980-talet för att därefter öka

framtill 2000-talet. Förändringen är störst bland de minsta småvatten (0-0.1 ha)

som minskar kraftigt i framförallt åkermark. Sedan 1980-talet har antalet

medelsmå småvatten (0.1-1 ha) tillkommit i gräsmark. Medelantalet småvatten

har minskat och därmed småbiotopstätheten och goda förutsättningar för växter

och djur knutna till dessa att spridas och fortplanta sig i landskapet. Medelarean

av småvatten med eller utan genomflöde har ökat sedan 1940-talet vilket skulle

innebära att kvävereningspotentialen förbättrats. Dock har förmodligen

kvävebelastningen ökat avsevärt under samma tid.

För framtida studier om hydrologiska förändringar i Skåne bör grunddata för

utbredning av vattendrag kompletteras och förbättras. Långtidsstudier kan med

fördel sträcka sig längre tillbaka med hjälp av historiska kartor och

palaeolimnologiska studier. Dessa studier skulle utföras i ett dräneringsområde

istället för i slumpade inventerings rutor.