Sammanfattning
Brandsvampbaggen är en brandberoende skalbagge som idag bara återfinns på Gotland
efter att redan under 1800-talet ha dött ut på fastlandet. Den utvecklas i fruktkroppar av
svampen brandskiktdyna som enbart växer på brandskadade lövträd, främst björk. Orsaken
till att den fortfarande finns på Gotland antas vara den unika skötseln av ängen, då ris och
grenar traditionsenligt bränns på våren. Vi sökte efter arten på tretton brandfält och fyra
ängen på främst norra och centrala Gotland. Vi hittade arten på ett enda brandfält skapat
genom skjutövningar på Tofta skjutfält söder om Visby. Tofta skjutfält är idag sannolikt
det område på Gotland som har bäst förutsättningar att hysa brandsvampbagge. Aktiv
naturvårdsbränning kan dock snart behövas eftersom skjutfältsaktiviteten kan komma att
upphöra i en nära framtid.
Få av de undersökta brandfälten erbjöd lämpliga miljöer för brandsvampbagge. Generellt
skapar spontana bränder ytterst sällan lämplig miljö för brandsvampbagge. Bränderna
berör sällan trädbevuxna områden, särskilt sådana med ett innehåll av lövträd. Dessutom är
bränderna av liten areal och har normalt en så låg intensitet att träd ej dödas. Den skogstyp
som brinner mest frekvent och med störst intensitet på Gotland är torr tallskog, som
normalt saknar ett större inslag av björk och andra lövträd. De största naturvärdena på
brandfälten är ofta knutna till branddödade tallar.
Ängena saknar idag troligen betydelse för brandsvampbaggen pga. en långtgående
igenväxning samt att björken röjs bort vid en eventuell restaurering, vilket gör att björken
trängs ut allt mer. Dessutom skapar dagens eventuella bränning av ris ej brandskadade träd.
Det vore önskvärt att försöka återskapa ett mer ursprungligt tillstånd i något änge, både vad
gäller förekomsten av björk och skötsel med bränning. Detta kan kräva en ändring i synen
på hur ängena bör skötas.
Naturvårdsbränning i lövrik skogsmark bör förläggas antingen nära Tofta skjutfält eller
Torsburgens naturreservat, eftersom dessa två områden har de senast kända förekomsterna
av brandsvampbagge. Kontrollerad bränning bör ske i björkrika väl avgränsade bestånd
med tillgång till vatten, och helst utföras på våren eller försommaren under måttliga men
tillräckliga uttorkningsförhållanden. För att skapa en kontinuerlig förekomst av svampen
brandskiktdyna behövs bränder med maximalt ca fem års intervall. Brandfälten måste
skapas inom rimligt spridningsavstånd för brandsvampbaggen,
vilket troligen uppgår till
några kilometer.
2007. , p. 25