Sammanfattning

På uppdrag av

Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län samt Boliden Mineral

mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet

vid 17 platser i länen.

Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder, och 2007

initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen

med Program 2007 är att

utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av

luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras

med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på

nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av

mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition.

Svavelnedfallet har minskat signifikant i norra Sverige. Nedfallet är högst längs

Norrlandskusten, med den högsta noteringen vid mätningarna 2008/09 i Holmsvatten, 3,2 kg

per hektar och år, vilket är på samma nivå som många ytor i södra och mellersta Sverige. I

inlandet är nedfallet lågt, oftast under 1 kg per hektar och år. Kvävenedfallet uppvisar ingen

tydlig trend i tiden i någon del av Sverige. Nedfallet är avsevärt lägre i de nordliga länen än i

söder, oftast mindre än 3 kg per hektar och år på öppet fält. Till skogen är nedfallet ännu lägre,

vilket beror på ett upptag direkt i trädkronorna. Mätningarna i fjällen (öppet fält) visar att

depositionen ofta är högre på hög höjd.

I takt med att svavelnedfallet minskat har även halten sulfatsvavel i markvattnet minskat på

flertalet ytor. Markvattenstatusen i länen är generellt god, med höga pH, högt ANC

(syraneutralisenade förmåga) och låga halter oorganiskt aluminium. Dessa försurningsrelaterade

parametrar har inte förändrats signifikant under mätperioden, vilket i de flesta fall kan förklaras

av att ytorna inte varit nämnvärt försurade. Ett par ytor längs kusten uppvisar dock tydliga

tecken på försurning, Bäcksjö som är den enda ytan med pH mindre än 5 och Holmsvatten,

där pH är omkring 5. På dessa två ytor finns inga tecken på återhämtning från försurning under

mätperioden. Kvävehalten i markvattnet har oftast varit mycket låg. På några ytor har mindre

förhöjningar skett, till exempel i Storulvsjön har halten ammoniumkväve varit förhöjd vid ett

flertal tillfällen av okänd anledning, och Holmsvatten har haft förhöjda halter av ammoniumoch

nitratkväve efter störningar i samband med avverkning av närliggande skog och

stormskador med efterföljande röjningsarbete.

Förhöjda halter av mangan i nederbörden och

markvattnet har uppmätts vid olika platser i norra Sverige under olika perioder, men orsakerna till

detta är ännu inte kända.

De

lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 som uppmätts vid lokaler i norra Sverige var alla mycket låga

under 2008/09. Låga lufthalter av SO

2, NO2, NH3 och O3 har även uppmätts vid övriga lokaler i Sv

erige

under det senaste året.