Sammanfattning

Undersökningarna i Skidbågsbäcken är p.g.a. försöksupplägget och de långa tidsserierna av

stort regionalt och nationellt värde för att påvisa de långsiktiga vattenkemiskt effekterna av

våtmarkskalkning. Det föreslås därför att länsstyrelsen i Dalarna, inom ramen för

kalkeffektuppföljningen, fortsätter att studera vattenkvalitet och flora i området.

Våtmarkskalkningens vattenkemiska effekter

Vattenkvaliteten vid SK2 förändrades givetvis dramatiskt efter våtmarkskalkningen hösten

1995 och slutsatserna från utvärderingen av perioden 1995/2000 (Löfgren 2001) är i hög grad

giltiga även för den längre tidsperioden 1995/2005.

Alla variabler kopplade till kalciumkarbonatsystemet uppvisade statistiskt signifikanta

(p<0,05) skillnader med SK1. Vid SK2 var vattnets buffertkapacitet ca 850 μeq ANC/l och

huvuddelen utgjordes av vätekarbonat. pH varierade runt 6,5, vilket är ca 1,5 pH-enhet lägre

än vad som skulle varit fallet om vattnet varit i jämvikt med koldioxidhalten i atmosfären. Det

förelåg följaktligen en påtaglig övermättnad med koldioxid i bäckvattnet.

Samtliga baskatjoner uppvisade förhöjda halter vid SK2 och med den mest påtagliga

ökningen för kalcium, som ökade ca 60 ggr. Som en följd av de förhöjda jonhalterna ökade

konduktiviteten från 2 mS/m till 8 mS/m i bäckvattnet.

Bäckvattnets halter av oorganiskt kväve var förhöjt med ca 35 μg N/l under perioden 2001/05

jämfört med referensperioden. Även det organiskt bundna kvävet var förhöjt med ca 180 μg/l,

vilket tillsammans med de förhöjda halterna oorganiskt kväve ledde till en ökning av

totalkvävehalten med drygt 200 μg Tot-N/l. Detta indikerar en förhöjd mineralisering av

växtmaterial under de 10 år då myren varit kalkad.

Fosfor uppvisade i stort sett samma mönster som kväve, med den skillnaden att halterna var

lägre och att höga halter fosfat endast registrerades episodiskt. Organiskt bunden fosfor

uppvisade dock en generell förhöjning efter våtmarkskalkningen och totalfosforhalten ökade

från 6 till 18 μg Tot-P/l i bäckvattnet.

De förhöjda halterna av organiskt bunden kväve och fosfor motsvarades inte av förhöjda

halter organiskt material i bäckvattnet från den kalkade myren. Haltförhöjningar under så lång

tid som 10 år indikerar att nyproducerat växtmaterial (lägre C/N och C/P kvoter jämfört med

torv och annat äldre växtmaterial) är involverat i processen och att den kalkade våtmarken

genomgått en eutrofiering.

Av de undersökta metallerna uppvisade zink, kadmium och aluminium statistiskt signifikant

(p<0,05) lägre halter i bäckvattet, sannolikt som en effekt av det förhöjda pH-värdet i de

kalkade våtmarkerna där metallerna kan fastna.

Våtmarkskalkningarna påverkar inte sulfathalten särskilt påtagligt utan de trender som

uppmätts styrs i huvudsak av den minskade svaveldepositionen.