Sammanfattning

För sjunde året i följd inventerades Vänerns fågelskär, dvs. skär med kolonihäckande

sjöfåglar, som en del av miljöövervakningen i Vänern. Ett tjugotal ornitologer inventerade

knappt 640 fågellokaler i mitten av juni enligt en metod som utarbetats speciellt för Vänern.

Inventeringen utfördes på uppdrag av Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västra

Götalands län samt Vänerns vattenvårdsförbund. Uppgifterna från åren 1993-1999 finns

inlagda i speciell databas som byggts upp för detta ändamål.

Med hjälp av det växande

inventeringsmaterialet kan bl.a. långsiktiga förändringar hos Vänerns sjöfågelbestånd spåras med

allt större säkerhet, förändringar

som indikerar hur väl en viktig del av Vänerns ekosystem

fungerar.

Vänerns två talrikaste måsfåglar fiskmås och gråtrut inräknades i större antal än något tidigare

år sedan inventeringsstarten 1993. Detsamma gäller den sparsamt förekommande silvertärnan.

Skrattmåsarna var betydligt färre jämfört med närmast föregående år, men ändå mer än

dubbelt så många som de två första inventeringsåren. Förekomsten av fisktärna låg nära

genomsnittet för inventeringsåren. Endast en av Vänerns måsfåglar, havstruten, uppvisade en

direkt svag förekomst jämfört med tidigare år.

Silltrut och skräntärna är två måsfåglar som, förutom i Vänern, nästan enbart häckar vid

havskusterna. För andra året i rad ökade antalet silltrutar kraftigt. På fågelskären inräknades

närmare 200 individer. Liksom de tre föregående åren häckade skräntärna med tre par, två i

Västergötland och ett i Värmland. Vänerns få par häckar oftast troget i samma skärgårdar år

efter år.

Mellanskarven är en ny häckfågel på Vänerns fågelskär. Arten konstaterades för första gången

häcka 1989 och har därefter successivt ökat i antal och bildat nya kolonier. År 1999 fanns

totalt knappt 1 100 par fördelade på 15 kolonier i olika delar av sjön. Ökningstakten har dock

mer än halverats de senaste åren, och ingen ny koloni tillkom 1999. Kanske är artens

expansionsfas i Vänern snart till ända.

Vänerns skarvkolonier studeras närmare i denna rapport. Flertalet kolonier har funnits på

fågelskär med större buskage eller glest stående äldre träd, övriga på mer eller mindre kala

fågelskär. Samtliga skarvskär är sedan länge kända som häckplatser för måsfågelkolonier och

är därmed inte attraktiva för landstigning. Någon konfliktsituation med friluftslivet har

sålunda inte uppkommit på häckplatserna.

Det förefaller som om skarvarna söker sig till fågelskär med trutkolonier för att häcka.

Trutarnas antal och den övriga fågelfaunan på skarvskären tycks i genomsnitt inte ha

förändrats påtagligt jämfört med på andra fågelskär sedan skarvarna dök upp. Speciellt

skyddsvärda fågelarter som storlom och skräntärna har regelbundet häckat i anslutning till

skarvkolonier i Vänern.

Vitkindad gås var tidigare känd som en rent arktisk fågelart, men har under senare år börjat

häcka längre söderut, främst i Östersjöområdet. Sedan 1993 har häckning årligen konstaterats

i Vänern. Vid 1999 års inventering inräknades totalt 19 vuxna fåglar. Häckningar

konstaterades på tre lokaler, därav en i norra Vänern och två i Dalbosjön. Liksom sina

artfränder i Arktis häckar Vänerns vitkindade gäss gärna kolonivis i anslutning till trutar som

ger ett visst skydd mot rovdjur.

För roskarlen, en vadare som i Vänern alltid häckar i måsfågelkolonier, är läget nu

katastrofalt. Arten påträffades endast på fyra fågelskär jämfört med tio år 1998. Även från

delar av östkusten, som förutom Vänern är artens enda nuvarande häckningsområde i Sverige,

kommer rapporter om minskning. Från västkusten har arten försvunnit. Mot denna bakgrund

är det inte självklart att huvudorsaken till roskarlens nuvarande situation står att finna i

häckningsområdet.

Våren 1999 nådde Vänerns vattenstånd över högsta dämningsgränsen och var klart högre än

under något tidigare inventeringsår. Ett antal tidigare häckningsskär för tärnor och skrattmås

var vattendränkta. Vid utvärderingen av inventeringsresultatet måste detta beaktas. De lägre

inventeringssiffrorna för några av arterna kanske främst avspeglar förändrade

häckningsförhållanden på grund av högt vattenstånd. Oavsett om så är fallet visar årets

inventering att tillståndet för Vänerns kolonihäckande sjöfåglar, med undantag för roskarl, för

närvarande är gott.