Sammanfattning

Vitmärlans (

Monoporeia affinis) embryonalutveckling studerades i fyra insjöar, Vänern,

Vättern, Vågsfjärden innanför Höga Kusten och Rogsjön i Dalarna. Resultaten visar att

undersökningstypen embryonal utveckling hos vitmärla går utmärkt att applicera i limniska

ekosystem. Reproduktionsperioden följer i princip den i Östersjön och trots skillnader i latitud

skiljer sig inte reproduktionsperioden vilket innebär att sjöar i hela Sverige kan jämföras vid

samma tidpunkt på året.

I de nordliga mindre sjöarna Rogsjön och Vågsfjärden, där isläggning i december försvårar

provtagning i slutet av januari (den tid då embryoanalysen utförs i Östersjön) insamlades

vitmärlor och sediment i november för inkubering i mikrokosmer fram till analysen i januari.

Detta förfarande fungerade utmärkt.

Resultaten indikerar att fekunditeten är generellt lägre i limniska ekosystem än i Östersjön.

Vänern avviker från övriga sjöar med betydligt högre fekunditet på alla stationer och några

stationer i södra Vättern uppvisade mycket låg fekunditet. Mer specifika studier krävs

emellertid för att kunna fastställa om olika förutsättningar för tillväxt/fekunditet råder mellan

brackvattenekosystem och limniska ekosystem

Taggmärlan (

Pallasea quadrispinosa) som förekommer i 3 av sjöarna (inga taggmärlor

observerades i den individfattiga Rogsjön) uppvisar en likartad reproduktions-och livscykel

samt en näst intill identisk embryonalutveckling, vilket innebär att vid effektövervakning i

sjöar kan båda arterna studeras samtidigt.

Av de fyra sjöar som ingick i studien är Rogsjön mindre lämpad, som representant för en

opåverkad sjö, på grund av en hög frekvensen missbildade embryon, vilket antyder någon

form av antropogen påverkan. Rogsjön uppvisade dessutom en mycket låg individtäthet av

vitmärla, vilket innebär mycket stora ansträngningar i samband med insamlandet av djur.

Vänern och Vättern kan inte heller betraktas som opåverkade referenssjöar men är på grund

av sin storlek och riksintresse viktiga att övervaka med tanke på effekter av miljögifter.

Mycket kraftiga reproduktionsskador observerades på de södra stationerna i Vättern, där 40-

90 % av äggen var skadade. Outvecklade/obefruktade (odifferentierade) ägg utgjorde

merparten av de skadade äggen. Förutom den höga andelen odifferentierade ägg uppvisade

stationerna dessutom en mycket låg fekunditet (ägg per hona), vilket innebär en mycket låg

produktion på dessa bottnar. Det fanns en positiv koppling mellan låg fekunditet och andel

odifferentierade ägg. Orsaken till skadorna är emellertid oklara och kompletterande studier

krävs för att utreda orsakssammanhang.