Sammanfattning

Syftet med utvärderingen var att beskriva typiska arealförluster från brukad skogsmark

baserade på undersökningar i Västra Götalands län, samt med hjälp av tidsserier belysa

utvecklingen i tiden. Mätdata från länet har legat till grund för yttäckande beräkningar i

länets samtliga kommuner av genomsnittliga arealförluster av olika ämnen från skogsmark.

Samtliga undersökta avrinningsområden i skog i Västra Götalands län hade en likartad

vattenkvalitet under 1990-talet med låga pH-värden (pH 4,2-4,6) och låga halter av

oorganiskt kväve, låg buffertkapacitet (ANC<0,11 mekv/l) samt relativt höga halter av

aluminium (0,2-1 mg Al/l) och relativt låga halter av baskatjoner med undantag av natrium.

Den minskade depositionen av svavel har medfört att ANC och pH ökat under de

senaste 15 åren. Uppmätta data under de senaste åren kan ligga till grund för typvärden

som kan skatta arealförlusterna från skog i denna del av landet. Typvärdena för brukad

skog uppvisar relativt små skillnader mot de obrukade referenserna i Västra Götaland.

Orsaken till att skillnaden mellan brukade och obrukade områden inte går att tydligt påvisa

är att skogliga åtgärder som slutavverkningar bara berör en liten del, oftast <10 %

av avrinningsområdet, vid en given tidpunkt. Dessutom är det oftast mer än tio år sedan

kalavverkningar utfördes i flertalet av de undersökta områdena i denna studie.

Skogsbruket kan påverka kvaliteten på avrinnande vatten på olika sätt. Trädslagsval och

åldersfördelning påverkar storleken på depositionen av olika luftföroreningar, vilket i

sin tur inverkar på mark och vatten. Hyggesupptagningar ökar utlakningen av nitrat och

motsvarande katjoner under några år, men minskar även torrdepositionen. Den beräknade

genomsnittliga utlakningen av totalkväve från skogsmark i Västra Götalands län, 2,95

kg per ha och år, är något högre än vad som tidigare beräknats för hela Göta Älvs tillrinningsområde,

2,08 kg per ha och år. Kommuner med stor areal skog har i regel en

andel utlakning av totalkväve som kommer från hygge som varierar mellan 10 och 30 %

av den totala arealförlusten från all skogsmark.

Beräkningar av genomsnittliga arealförluster av olika ämnen från skogsmark i Västra

Götalands kommuner visar en betydande variation, trots att markegenskaperna antagits

vara likartade i hela länet. Variationen beror på de relativt skarpa gradienterna av deposition

av svavel, kväve och havssalt samt nederbördsmängd på västkusten. Utlakningen

av oorganiskt kväve påverkas av hyggesareal och kvävedepositionens storlek.

Övervakning av avrinning från brukad skogsmark är motiverad eftersom det är viktigt

att övervaka att utlakningen av oorganiskt kväve från hyggen inte ökar med tiden på

grund av fortsatt upplagring av kväve i skogsmarken. Även effekten av tillväxt och

skörd av skog på markens syra-bas status, som i sin tur påverkar avrinningens surhetsgrad,

är viktig att bevaka med hjälp av tidsserier. Av speciellt intresse är att studera om

återhämtning från försurning, när depositionen minskar, sker annorlunda i brukade områden

jämfört med områden utan skogsbruk.