Denna sedimentstudie visar att metaller generellt visar förhöjda halter längs med hela

norrbottenskusten. De högsta halterna av zink, kvicksilver, bly och kadmium återfanns i

Vargödraget (Piteå skärgård), de högsta halterna av krom i Skomakarfjärden (Haparanda

skärgård), och de högsta halterna av kobolt och nickel samt arsenik och koppar återfanns i

referensområdena i Rånefjärden och Kinnbäcksfjärden (länsgränsen Norrbotten/Västerbotten)

respektive. Vid en jämförelse med Naturvårdsverkets avvikelsevärden från naturliga

bakgrundsvärden så visar metallerna bly och kvicksilver på låga avvikelsevärden, koppar,

kobolt och nickel på tydliga avvikelsevärden samt kadmium, zink, arsenik och krom på stora

avvikelsevärden. Hela undersökningen visar på en spridning av metallerna bly och kvicksilver

mellan Naturvårdsverkets avvikelseklasser 1 till 2 (”ingen” till ”liten” avvikelse), koppar,

kobolt och nickel mellan avvikelseklasserna 2 till 3 (”liten” till ”tydlig” avvikelse), kadmium

och zink mellan avvikelseklasserna 2 till 4 (”liten” till ”stor” avvikelse) samt arsenik och

krom mellan avvikelseklasserna 2 till 5 (”liten” till ”mycket stor” avvikelse).

I referensområdena visar metaller ofta på halter som ligger högre än Naturvårdsverkets

jämförvärden för ”ingen eller obetydlig avvikelse” från naturliga bakgrundsvärden. Inom

referensområdena är det endast metallerna kvicksilver, nickel och bly som visar på halter som

ligger inom Naturvårdsverket avvikelseklasser 1 och 2, d v s ”ingen eller obetydlig”- samt

”liten” avvikelse. Metallerna arsenik, kadmium, kobolt, koppar, krom och zink visar alla på

högre avvikelseklasser inom referensområdena. En anledning till att höga metallhalter

återfinns i referensområdena är att det är skyddade områden för vågpåverkan och att sediment

därför kan ackumuleras relativt ostörts där under långa perioder. Genom anrikning av metaller

i organiskt material och i järn- och manganoxidhyrdoxider blir metaller som sprids storskaligt

i Bottenviken därför anrikade på ackumulationsbottnar. Det område som generellt visar lägsta

metallhalter och goda ackumulationsförhållanden är Repskärsfjärden i Kalix skärgård.

Repskärsfjärden skulle därmed kunna fungera som ett referensområde för metallhalter i

Bottenviken. I och med att Repskärsfjärden ligger i anslutning till pappersindustrin i Kalix

bör eventuell påverkan därifrån först utredas innan området ses som en referens för metaller i

sediment.

Länsstyrelsens miljöövervakningsprogram för metaller i kustabborre visar på

Naturvårdsverkets avvikelseklasser 1 till 2 (”ingen eller obetydlig” till ”tydlig” avvikelse) för

metallerna kvicksilver, krom, koppar och nickel. Metallerna bly, zink och kadmium visar på

de högre avvikelseklasserna 1 till 3, 1 till 3 och 5 respektive (d v s ”ingen” till ”tydlig”

avvikelse samt ”mycket stor” avvikelse). Av dessa metaller är det zink och kadmium som

även visar på förhöjda halter i sediment. Krom som visade mycket förhöjda halter i

sedimentet i den norra delen av skärgården visar inte på förhöjda halter i kustabborre samt bly

som visar förhöjda halter i kustabborre visar inte på förhöjda halter i sediment.