Vårflods- och höstepisoddata från fem vattendrag, insamlade mellan 1990 och 1999 inom

ramen för miljöövervakningsprogrammet i Norrbottens län, har analyserats. Med hjälp av

episodmodellen (Bishop m. fl. 2000; Laudon, 2000; Laudon m. fl. 2001) har den depositionsbetingade

försurningen i samband med totalt 44 snösmältnings- och 13 regnepisoder

kvantifierats. Dessutom presenteras en utvärdering av trendförändringar i vattenkemin under

1990 talet samt en regional bedömning av försurningskänsligheten i Norrbotten.

Det var framförallt naturliga faktorer som orsakade ANC- (förmågan att neutralisera

surgörande ämnen) och pH-sänkningar i samband med de analyserade snösmältnings- och

regnepisoderna. Mer än 90 % av alla analyserade episoder påvisade en mindre än 15-

procentig antropogen påverkan på ANC eller mindre än 0.3 pH-enheters påverkan på pH. Sett

ur ett regionalt perspektiv så är idag mindre än 10 % av länets ytvatten mer än

obetydligt

påverkade

av försurning. Denna siffra ska jämföras med 24 % i samband med vårfloden 1990.

Inga generella trendförändringar i årsmedelvärdena av vattenkemin p.g.a. försurning eller

skogsbruk kunde påvisas.

Samtliga av de studerade vattendragen påvisade en markant minskad antropogen påverkan i

samband med vårfloden. Minskningen mellan 1990 och 1999 var i genomsnitt drygt 50 % och

motsvarar väl halveringen av svaveldeposition i länet under samma tidsperiod. Detta visar att

en förändring av försurningsbelastningen i Norrland ger omedelbara effekter på vattenkemin.

En minskning av utsläppen av försurande ämnen, vilket leder till lägre halter i depositionen,

kommer därför att ge en mindre försurningspåverkan i samband med snösmältningen samma

år. En snabb försurningsåterhämtning har därför påbörjats och kommer att fortsätta p.g.a. det

minskade depositionstrycket av svavel i länet.

Av de fem vattendragen som ingått i studien var det endast ett, Rokån, där vattenkemin i

samband med vårfloden var av sådan karaktär att ekologiska skador på fisk (öring) skulle

kunna förväntas. Även utan antropogen påverkan skulle Rokån ha ett pH som i samband med

både vårflods- och regnepisoder faller under pH 5.0. Rokån var också det vattendrag som

påvisade den största antropogena försurningen i samband med både vårflods- och

regnepisoder.

Miljöövervakningsprogrammet för Norrbottens län visar på styrkan och nödvändigheten av

nationell och regional miljöövervakning för vår förståelse av människans inverkan på vår

akvatiska miljö. Data från de fem norrbottniska vattendragen visar på en snabb

försurningsåterhämtning i samband med vårfloden, vilket är den mest ekologiskt kritiska

tidsperioden på året i dessa system. Liknande resultat har tidigare inte kunnat påvisas för

enskilda vattendrag p.g.a. avsaknad av data. Med stor tydlighet visar resultaten i den här

rapporten att avsaknaden av kontinuerliga tidsserier av högflödesdata i andra län gör

förståelsen av återhämtningsförloppet i dessa delar av Norrland betydligt mer begränsad.

Det här projektet hade inte varit möjligt utan stöd från Gunnar Brännström, Lars Lindquist

och Lisa Lundstedt vid Länsstyrelsen i Norrbottens län.