Inledning

Länsstyrelsen i Stockholms län har under en längre tid övervakat bottenfauna och vattenkemi

i ett antal kalkade sjöar och sura referenssjöar. Den här undersökningen beskriver

vattenvegetationens utbredning i tio av Länsstyrelsens övervakningssjöar. Av dessa

tio är fem kalkade, fyra sura och en är en neutral referenssjö. Sjöarnas vegetation har

systematiskt inventerats och kvantifierats på vattenväxter via taxeringslinjer. Taxeringslinjerna

har sedan använts för att bygga upp vegetationskartor. Vattenkemi, morfometrisk

data och uppgifter om tillrinningsområdet har också sammanställts och beräknats.

Syfte

Arbetet syftar till att på ett uppföljningsbart och objektivt sätt inventera och beskriva

sjöarnas vegetation och morfometri.

Vegetationen i sjöarna

Artantalet varierade mellan 8-19 arter i de inventerade sjöarna. Artrikast var Vidsjön,

Hampträsk och Långviksträsk med 19, 18 respektive 15 arter. Artfattigast var Stora

Horssjön och Vidsjön (Få) med nio respektive åtta arter. Övervattensväxterna var i de

flesta sjöar den artrikaste växtgruppen och varierade i antal mellan 3-11 arter. Flytbladv

äxterna var i de flesta sjöar den artfattigaste växtgruppen och antalet varierade mellan

0-4 arter. Artrikast var Vidsjön med fyra arter av flybladsväxter. Där påträffades, förutom

de vanligt förekommande näckrosorna, även gäddnate och vattenpilört. Antalet undervattensv

äxter var i vissa sjöar mycket lågt med 2-3 arter. Långviksträsk och Ällmora

träsk avvek med sju respektive åtta arter.

Vegetationens totala täckning varierade starkt mellan sjöarna. I två av sjöarna, Vidsjön

(Få) och Stora Horssjön, var täckningsgraden extremt låg med tre och två procents täckning

av sjöytan. I Vidsjön och Långträsk var täckningen som störst med 35 procent respektive

39 procent. I de övriga sjöarna varierade täckningen av sjöytan mellan 13-21

procent.

Övervattensväxterna täckte störst ytor i Svulten, Hampträsk och Vidsjön. Den relativa

tätheten var också störst i dessa sjöar. I Stora Alsjön och Vidsjön var flytbladsväxternas

utbredning särskilt markant medan de i Svartträsk och Stora Horsjön endast täckte en

liten del av sjöytan. I Vidsjön (Få) saknades flytbladsväxter helt. Gul och vit näckros

var de flytbladsväxter som var vanligast förekommande och oftast de arter som täckte

störst ytor. I Svulten var den dominerade flytbladsväxten gäddnate.

Undervattensvegetationen täckte stora ytor i Ällmora träsk, Långträsk, Svartträsk och

Vidsjön. I dessa sjöar samt i Långviksträsk fanns bottenliggande cyanbakteriemattor

som täckte stora områden. I Ällmora träsk täckte också hårslinga relativt stora områden.

I Vidsjön (Få) var inslaget av löktåg markant. I Svulten, Stora Alsjön och Stora Horssj

ön förekom endast vitmossa, näckmossa och alger under vattnet.

Vegetationens djuputbredning varierade mycket. Vidsjön (Få) och Ällmora träsk distanserade

sig tydligt från de övriga med en djuputbredning på 7,3 respektive 5,5 meter.

Vegetationen i Stora Alsjön hade den minsta djuputbredningen, endast två meter.

Slutsats

Övervattensväxter och flytbladsväxter förekom rikligt i de flesta sjöarna. Övervattensv

äxterna var genomgående den artrikaste växtgruppen. Floran av undervattensväxter var

artfattig i samtliga sjöar utom i Långviksträsk och Ällmora träsk. De submersa makrofyter

som påträffades i den här inventeringen var långnate, löktåg, hårslinga, hästsvans,

notblomster, vattenbläddra och dvärgbläddra samt kransalgerna

Nitella opaca och Chara

delicatula

. Undervattenslevande mossor i sjöarna var vitmossa och näckmossa. Bottenliggande

mattbildande Cyanobakterier, förmodligen tillhörande släktet

Phormidium

spp

växte i de humösa näringsfattiga sjöarna. Även rödalger av släktet Batrachospermum

spp

var vanliga.

Förutom de kalkningsrelaterade vattenkemiska skillnaderna mellan sjögrupperna skiljer

sig de kalkade och sura sjöarna från varandra morfometrisk. Kvalitativa skillnader i vegetationens

utredning verkar bero på de morfometriska skillnaderna.

Vissa kvalitativa skillnader mellan de sura och kalkade sjöarna kan tolkas som effekter

av försurning och kalkning. De amfibiska, koldioxidassimilerande växterna vattenbläddra,

dvärgbläddra och undervattensformen av hästsvans påträffades endast i sura sjöar

och dessa arter missgynnas förmodligen av kalkning.

Hårslinga och kransalgen

Nitella opaca påträffades endast i sjöar med hög alkalinitet

och dessa arter gynnas förmodligen av kalkning. Löktåg påträffades i både kalkade och

sura sjöar. I Vidsjön (Få) dominerades vegetationen av denna art vilket förmodligen är

en kalkningseffekt.

De inventerade sjöarna

Sjö 1, Svulten

Svulten är en sex hektar stor sjö som ligger i Vallentuna kommun. Sjön är endast 2,6

meter djup och har så klart vatten att man ser botten i hela sjön. Tillrinningsområdet är

relativt litet och består av skog. Vegetationen i sjön dominerades av gäddnate, sjöfräken

och trådstarr. Andra vanliga till relativt vanliga arter var vass säv, gul och vit näckros,

flaskstarr och blåstarr. Vegetationen täckte nästan 13 procent av sjöytan. Sammanlagt

tolv arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 2, Stora Alsjön

Stora Alsjön är nio hektar stor och ligger i Södertälje kommun. Sjön har ett stort maxdjup,

7,3 meter. Siktdjupet är dåligt, 1,3 meter och vattenvegetation fanns nästan bara i

de grunda vikarna. Tillrinningsområdet är ganska stort i förhållande till sjöns yta och

består av ungefär lika stora delar skog och våtmark. Vegetationen i sjön dominerades av

vit näckros, vitmossa och sjöfräken. Näckmossa och gäddnate, gul näckros och trådformiga

grönalger var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var endast två meter

men växtligheten var tät i de vegetationsklädda vikarna och vegetationens totala täck

ningsgrad var 21 procent av sjöytan. Sammanlagt elva arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 3, Långviksträsk

Långviksträsk är en sex hektar stor sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun. Sjön är

nästan fem meter djup. Siktdjupet är dåligt, endast två meter. Tillrinningsområdet är relativt

stort och består till största del av skog men också av en del våtmark. Vegetationen

i sjön dominerades av gul näckros, vit näckros, sjöfräken och en bottenliggande cyanobakteriematta.

Vitmossa, näckmossa och bunkestarr var också vanliga arter. Vegetationens

djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt med den mattbildande

cyanobakterien. Vegetationen täckte totalt 16 procent av sjöytan. Sammanlagt 15

arter påträffades längs taxeringslinjerna. Undervattensvegetationen var, i förhållande till

de andra sura referenssjöarna, artrik. Dvärgbläddra och hästsvans förekom bara här.

Sjö 4, Hampträsk

Hampträsk är en sex hektar stor neutral referenssjö som ligger i Värmdö kommun. Sjön

är 4,7 meter djup och har relativt klart vatten, siktdjup 3,1 meter. Tillrinningsområdet är

ganska litet och domineras av skog men även våtmark och öppen mark förekommer.

Vegetationen i sjön dominerades av gul näckros, vass, vitmossa och gäddnate. Vattenkl

över, smalkaveldun, trådformiga grönalger och kransalgerna

Chara delicatula och Nitella

opaca

var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegetationen

avslutades nedåt av gul näckros som växte gles med undervattensblad i de djupare

delarna av sjön. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent av sjöytan. Sammanlagt

18 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 5, Vidsjön

Vidsjön är en åtta hektar stor sur referenssjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

Sjön är 4,8 meter djup och har måttligt siktdjup, 2,6 meter. Tillrinningsområdet är ganska

stort och domineras av skog men även våtmark och öppen mark förekommer. Vegetationen

i sjön dominerades av bottenliggande cyanobakteriemattor, vit och gul näckros

samt säv. Trådstarr, flaskstarr, vitmossa, gäddnate och löktåg är också vanliga till ganska

vanliga arter i sjön. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegetationen

avslutades nedåt av den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationen totala täckning

i sjön var 35 procent av sjöytan. Sammanlagt 19 arter påträffades längs taxeringslinjerna

och utöver dessa växte också igelknopp i sjön. Både övervattens- och flybladsvegetationen

var här mycket artrik.

Sjö 6, Vidsjön (Få)

Vidsjön är en liten sjö, 2,3 ha, som ligger på Fågelbrolandet, Värmdö kommun. Sjön är

djup, 7,3 m, med brant sluttande botten. Vattnet är klart, med 4,7 meters siktdjup. Sjön

har tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1986. Tillrinningsområdet är litet i förh

ållande till sjöyta och domineras av skog. Vegetationen i sjön avvek markant från den i

de övriga sjöarna och hela bottenarean var beväxt. Ingen flytbladsvegetation förekom och

övervattensvegetationen var mycket gles. Undervattensvegetationen, som också var

mycket glest, dominerades av en art, löktåg. Vegetationens totala täckningsgrad i sjön var

mycket låg, drygt 3/5 av sjöytan. Endast åtta arter påträffades längs taxeringslinjerna.

12

Sjö 7, Långträsk

Långträsk är en tre hektar stor kalkad sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

Långträsk har tidigare varit försurad men har idag en god buffertkapacitet. Sjön är 3,9

meter djup. Siktdjupet är dåligt, 1,6 meter. Tillrinningsområdet är stort och domineras

av skog. Vegetationen i sjön dominerades i hög grad av bottenliggande cyanobakteriemattor.

Vit näckros, trådformiga grönalger, flaskstarr och kråkklöver var i förhållande

till de andra arterna vanliga men hade en ganska liten utbredning mätt i procent av sjö-

ytan. Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av

den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationens totala täckning i sjön var 39

procent av sjöytan, men kärlväxternas, kransalgernas och vattenmossornas del av täckningen

var liten. Sammanlagt 14 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 8, Svartträsk

Svartträsk är en fem hektar stor sjö på Fågelbrolandet, Värmdö kommun. Svartträsk har

tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1984. Maxdjupet är 7,3 meter och sikten är

dålig, siktdjup 1,5 meter. Tillrinningsområdet är ganska litet. Vegetationen i sjön dominerades

av bottenliggande cyanobakteriemattor. Sjöfräken, smalkaveldun och trådformiga

grönalger var i förhållande till de andra arterna vanliga men hade en ganska låg

täckningsgrad. Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och avslutades nedåt av den

bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent

av sjöytan. Tolv arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 9, Stora Horssjön

Stora Horssjön är en fem hektar stor sjö i Södertälje kommun. Sjön var tidigare försurad

men har kalkats sedan 1985. Maxdjupet är 5,5 meter. Sikten i sjön är dålig, siktdjup 1,5

meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och består till största delen av skog samt till

en mindre del av våtmark. De dominerande växterna i sjön var gul näckros, näckmossa

och notblomster men ingen av dessa arterna hade någon större täckningsgrad i sjön och

vegetationens totala täckning i sjön var mycket låg, drygt två procent av sjöytan. Vegetationens

djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av näckmossa.

Endast nio arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 10, Ällmora träsk

Ällmora träsk är en nio hektar stor sjö i Tyresö kommun. Sjön har tidigare varit försurad

men har kalkats sedan 1984. Maxdjupet är nästan åtta meter. Sikten i sjön är god med

ett siktdjup på 3,2 meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och består till största del

av skog och till mindre delar av samhälle och väg samt våtmark. Vegetationen i Ällmora

träsk dominerades av en bottenliggande cyanobakteriematta, hårslinga, gul och vit

näckros. Vass och sjöfräken var också vanliga arter i sjön. Vegetationens djuputbredning

var 5,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av cyanobakteriemattan. Vegetationens

totala täckning i sjön var 19 procent av sjöytan. Sammanlagt 14 arter påträffades

längs taxeringslinjerna.